Kompletteringoptimering.

Måndag 25 maj - 09

I torsdags var det röd dag och således ledigt. Jag tog onsdagen i akt och unnade mig en liten utgång. Det var länge sedan sist.

Jag hade slutat tidigt på dagen, redan klockan två, och stannade till på Mikaelas arbetsplats på vägen hem. Jag tog en glass med tre kulor och satt sedan i en soffa och pratade med Mikaela en liten stund innan plikten, i form av kunder, kallade på henne. Då gick jag runt hörnet till Willys, köpte på mig lite mat och lite folköl och tog tunnelbanan hem.
Väl hemma fann jag att John och Anders hade förvandlat min lägenhet till en inspelningsstudio. Då de precis blivit klara och börjat packa ihop igen gjorde det mig ingenting. Hade de tänkt fortsätta sina inspelningar hela kvällen hade det varit lite jobbigare.

Så snart de blivit färdiga avlägsnade de sig och jag hade lägenheten för mig själv. Det var lite snopet, för jag hade hoppats på hjälp med att dricka upp mina folköl och sällskap ut till Landet, dit jag tänkt styra min utgång. Nu ringde jag min bror istället, och efter lite övertalning gick han med på att följa med mig ut i natten. Jag drack några folköl för mig själv, lyssnade på musik, fick tiden att gå, och slutligen var det dags att avlägsna sig.

Landet var relativt glesbefolkat när vi kom fram. Jag hejade på Cosy Den-Mattias som till min förvåning kände igen mig. Jag tror aldrig att folk ska känna igen mig. Min bror och jag talade lite och köpte oss varsin Cocoanut Groove-skiva, någon singer-songwriter spelade utan att lämna något bestående intryck, en galen Göteborgare mimade till burkiga inspelningar och vid ett tillfälle kom han fram till mig, tryckte ner mikrofonen i bröstfickan på min kavaj och sjöng/mimade lutad över mig. Jag la klumpigt armen om honom och försökte undvika att se stel och besvärad ut.

När Göteborgarens konsert närmade sig slutet dök John och Peder upp, båda en aning överförfriskade, båda inställda på efterfest. Efter att kvällens huvudakt Cocoanut Groove spelat (det var fint, men dåligt ljud gjorde sitt bästa för att sabba upplevelsen) tog tre av oss via Hägerstensåsen en promenad till Mälarhöjden. Min bror tog tunnelbanan hem till sitt.

Väl i lägenheten däckade Peder på min soffa, men jag och John öppnade tappert varsin folköl, kokade pasta och åt snart en smaskig middag bestående av spaghetti och pesto. Strax därefter somnade vi, John på sin madrass och jag i min säng. Jag sov tungt, tills jag vaknade av en närvaro brevid sängen. Det var Peder.
”Jag ska sova här”, sa han bestämt. Jag hade varken mod eller hjärta att säga emot. Tänkte att han kanske frös, så jag tryckte in mig mot väggen och lät honom lägga sig. Jag var för trött för att flytta på mig. Efter en stund av orolig sömn blev det på tok för varmt att ligga två i min trånga säng, så jag kravlade mig bort till soffan och somnade snart om.

Både John och Peder var rätt förvirrade när vi vaknade upp morgonen därpå. Peder hade inte ett minne av nattens incident, och oroade sig över att han råkat kladda på mig i sömnen. Så var dock inte fallet.

Det tog sin lilla tid för dem att kvickna till – de hade delat en bag-in-box innan de dök upp på Landet – men jag var relativt pigg och alert. Efter en stärkande frukost lyckades jag lura ut dem i friska luften och vi tog en tunnelbana in mot stan. Jag mötte upp Mikaela och Frederic vid Slussen. Vi for in till Kungsholmen med buss och lunchade på Petit France. En kontrasternas förmiddag. Som om frukosten och lunchen ätits av två olika personer, som scener ur olika liv, samtidigt två scener som båda känns väldigt jag.

Nedräkning.

Söndag 24 maj - 09

Mitt huvud tycks bli känsligare för förändringar i väderleken. Jag har haft huvudvärk i eftermiddags, andra eftermiddagen på raken, och utanför fönstret har gråblå regnmoln svävat förbi, spruckit upp, släppt in solsken, och sedan hopat sig på nytt. Jag sov mig genom det värsta molntäcket, när jag vaknade sken solen och fortsatte skina tills den gick ner. Världen var mörkgrön och vacker. Jag hade lägenheten för mig själv – John var hos vänner i Bagarmossen och Mikaela var hos sig – och jag gjorde bulgursallad och läste förstrött i Harry Martinsons ”Nässlorna Blomma”. Eftermiddagen hade varit långtråkig, men sömnen tog udden av den värsta tristessen. Det är en mysig söndagskväll det här.

Min balkong har utrustats med ny matta, vinrankor och tobaksplantor i helgen. Eller ja, mattan köpte vi förra helgen, blommorna denna. Mikaela och jag tog bilen till Huddinge och handlade in dem igår eftermiddag. På vägen tillbaka åkte vi upp till ett helt absurt bostadsområde mellan Vårby och Flemmingsberg – ett helt kvarter av röda tegelhus, ensligt belagda på toppen av en hög klippa. Utsikten därifrån var storslagen, men arkitekturen var horrendös. Det liknade mest en övergiven västkustsk stugby. Oerhört deprimerande. Vi åkte tillbaka till trygga Hägersten och dekorerade min balkong. Det är riktigt fint och inspirerande att vistas där ute nu. Och om bara en dryg månad är det semester och tid att njuta av den på allvar. Helt ofattbart egentligen.

Apartamento.

Söndag 17 maj - 09

John var nyss här med Oline och Peder i släptåg. De lämnade av ett gäng väskor och gav sig sedan ut i solskenet igen. John ska bo här de närmaste två veckorna. Det ska bli trevligt. Från början var det tänkt att det skulle bli en månad, men han hittade en lägenhet vid Mariatorget att bo i över resten av sommaren.
Det känns fint att ha honom tillbaka i Stockholm.

Mycket har kretsat kring lägenheter den senaste veckan. Förra söndagen var Mikaela och jag på visning på en lägenhet i Mälarhöjden, i ett litet kvarter som är vackert som en saga. Lägenheten var en liten tvåa en trappa upp, dock högt belägen rent geografiskt. Från balkongen var det utsikt över större delen av Hägersten, och från köksfönstret såg man Mälarens klarblå vatten. En öppen spis fanns i vardagsrummet. Det var en lägenhet för bra för att vara sann. Vi såg den och vi släppte den.
När mäklaren sedan ringde på tisdagen vaknade drömmen till liv igen. Intresset hade tydligen varit rätt ljummet, så kanske skulle den inte rusa iväg så mycket i pris trots allt. Mäklaren erbjöd sig att kostnadsfritt göra en värdering på min lägenhet för att se hur mycket den skulle kunna tänkas inbringa vid försäljning. Mitt hjärta bultade. Tänk om? Tänk om jag kunde sälja min lägenhet med lite vinst, få en liten extra summa att använda som insats, lösa mina lån, ta nytt lån med dagens ränta... Med min nya lön, och med Mikaela att dela kostnaderna med skulle det faktiskt inte vara omöjligt. Tänkte jag.

Naturligtvis är ingenting fullt så enkelt. Nya hårdare regler innebär att man inte längre får låna hela summan. Insats krävs. Min nuvarande lägenhet är också något av en fotboja i situationen. För att ens kunna komma i närheten av ett nytt lån måste jag sälja min nuvarande med vinst. Fan vet hur det ska gå på dagens svajiga marknad.
Det är inte utan att man har gått och blivit vuxen. På gott och ont.

Dock inte för vuxen för att unna sig en folköl på söndagskvällen. John kom precis tillbaka. Vi tog en promenad upp till drömlägenheten, och jag visade utsikten utifrån gården. Nu ska vi se på film, för det är för kallt att sitta på balkongen och dricka öl. Det är synd, för Mikaela hjälpte mig att fixa den i förmiddags. Det blev fint, riktigt fint. Och jag trivs ju här också, på mina tjugofem kvadrat, med min balkong, med gräsmattan och kamphundarna och grönskan och träden alldeles nedanför och runt hörnet.

Reading, writing and arithmetic.

Tisdag 5 maj - 09

Jag klagar ofta på att det är svårt att skriva. Svårt att finna tiden, svårt att fina inspirationen, svårt att finna ron. Som ni som följer mig (och jag vet att ni finns, ni är inte många men ni finns) har märkt har det inte direkt blivit enklare. Inte mycket till dagbok när man skriver en gång i månaden. Mer av en månadsbok i så fall.

Idag är jag hemma, sjukskriven. Vaknade igår morse och det tog emot något så vansinnigt att lämna sängen, så jag ringde mig sjuk. Jag har mest sovit, läst och lyssnat på skivor. Det är väl det jag gör mest när jag är själv hemma. Vädret har, efter en vecka av strålande solsken, nu varit ganska oinspirerande, så jag har inte behövt ha dåligt samvete över att ha hållit mig inne. Lite synd bara, för frukost på balkongen hade varit fint. Istället blev det frukost framför datorn, med skivorna som sällskap. Utanför fönstret vinkade träden med lövklädda grenar. Sol eller ej, maj måste vara den bästa månaden.

Helgen var bra. Solig och grann, som sagt. Den avslutades med Glasvegas på Cirkus, en konsert som var ungefär som man kunde tänka sig. Kompetent och snyggt, men för mig som inte är något jättefan, utan mer tycker de är bra, ibland jättebra men oftast bra, var det ingen utomjordisk upplevelse direkt.

Något annat trevligt helgen bjöd på var ett möte med en bloggbekant, Martin. Jag hade bränt en film han ville ha, och han hade bränt en blandskiva i utbyte. Vi sågs på ett café vid Hornstull, han hade sin lilla dotter med sig, vi snackade en stund, och när hans sambo bytte av dottern gick vi och bläddrade på Mickes Skivor. Jag gick därifrån med fyra plattor, trots att jag lovat mig själv en skärpning på den fronten. Som på så många andra.