Apartamento.

Söndag 17 maj - 09

John var nyss här med Oline och Peder i släptåg. De lämnade av ett gäng väskor och gav sig sedan ut i solskenet igen. John ska bo här de närmaste två veckorna. Det ska bli trevligt. Från början var det tänkt att det skulle bli en månad, men han hittade en lägenhet vid Mariatorget att bo i över resten av sommaren.
Det känns fint att ha honom tillbaka i Stockholm.

Mycket har kretsat kring lägenheter den senaste veckan. Förra söndagen var Mikaela och jag på visning på en lägenhet i Mälarhöjden, i ett litet kvarter som är vackert som en saga. Lägenheten var en liten tvåa en trappa upp, dock högt belägen rent geografiskt. Från balkongen var det utsikt över större delen av Hägersten, och från köksfönstret såg man Mälarens klarblå vatten. En öppen spis fanns i vardagsrummet. Det var en lägenhet för bra för att vara sann. Vi såg den och vi släppte den.
När mäklaren sedan ringde på tisdagen vaknade drömmen till liv igen. Intresset hade tydligen varit rätt ljummet, så kanske skulle den inte rusa iväg så mycket i pris trots allt. Mäklaren erbjöd sig att kostnadsfritt göra en värdering på min lägenhet för att se hur mycket den skulle kunna tänkas inbringa vid försäljning. Mitt hjärta bultade. Tänk om? Tänk om jag kunde sälja min lägenhet med lite vinst, få en liten extra summa att använda som insats, lösa mina lån, ta nytt lån med dagens ränta... Med min nya lön, och med Mikaela att dela kostnaderna med skulle det faktiskt inte vara omöjligt. Tänkte jag.

Naturligtvis är ingenting fullt så enkelt. Nya hårdare regler innebär att man inte längre får låna hela summan. Insats krävs. Min nuvarande lägenhet är också något av en fotboja i situationen. För att ens kunna komma i närheten av ett nytt lån måste jag sälja min nuvarande med vinst. Fan vet hur det ska gå på dagens svajiga marknad.
Det är inte utan att man har gått och blivit vuxen. På gott och ont.

Dock inte för vuxen för att unna sig en folköl på söndagskvällen. John kom precis tillbaka. Vi tog en promenad upp till drömlägenheten, och jag visade utsikten utifrån gården. Nu ska vi se på film, för det är för kallt att sitta på balkongen och dricka öl. Det är synd, för Mikaela hjälpte mig att fixa den i förmiddags. Det blev fint, riktigt fint. Och jag trivs ju här också, på mina tjugofem kvadrat, med min balkong, med gräsmattan och kamphundarna och grönskan och träden alldeles nedanför och runt hörnet.