Kompletteringoptimering.

Måndag 25 maj - 09

I torsdags var det röd dag och således ledigt. Jag tog onsdagen i akt och unnade mig en liten utgång. Det var länge sedan sist.

Jag hade slutat tidigt på dagen, redan klockan två, och stannade till på Mikaelas arbetsplats på vägen hem. Jag tog en glass med tre kulor och satt sedan i en soffa och pratade med Mikaela en liten stund innan plikten, i form av kunder, kallade på henne. Då gick jag runt hörnet till Willys, köpte på mig lite mat och lite folköl och tog tunnelbanan hem.
Väl hemma fann jag att John och Anders hade förvandlat min lägenhet till en inspelningsstudio. Då de precis blivit klara och börjat packa ihop igen gjorde det mig ingenting. Hade de tänkt fortsätta sina inspelningar hela kvällen hade det varit lite jobbigare.

Så snart de blivit färdiga avlägsnade de sig och jag hade lägenheten för mig själv. Det var lite snopet, för jag hade hoppats på hjälp med att dricka upp mina folköl och sällskap ut till Landet, dit jag tänkt styra min utgång. Nu ringde jag min bror istället, och efter lite övertalning gick han med på att följa med mig ut i natten. Jag drack några folköl för mig själv, lyssnade på musik, fick tiden att gå, och slutligen var det dags att avlägsna sig.

Landet var relativt glesbefolkat när vi kom fram. Jag hejade på Cosy Den-Mattias som till min förvåning kände igen mig. Jag tror aldrig att folk ska känna igen mig. Min bror och jag talade lite och köpte oss varsin Cocoanut Groove-skiva, någon singer-songwriter spelade utan att lämna något bestående intryck, en galen Göteborgare mimade till burkiga inspelningar och vid ett tillfälle kom han fram till mig, tryckte ner mikrofonen i bröstfickan på min kavaj och sjöng/mimade lutad över mig. Jag la klumpigt armen om honom och försökte undvika att se stel och besvärad ut.

När Göteborgarens konsert närmade sig slutet dök John och Peder upp, båda en aning överförfriskade, båda inställda på efterfest. Efter att kvällens huvudakt Cocoanut Groove spelat (det var fint, men dåligt ljud gjorde sitt bästa för att sabba upplevelsen) tog tre av oss via Hägerstensåsen en promenad till Mälarhöjden. Min bror tog tunnelbanan hem till sitt.

Väl i lägenheten däckade Peder på min soffa, men jag och John öppnade tappert varsin folköl, kokade pasta och åt snart en smaskig middag bestående av spaghetti och pesto. Strax därefter somnade vi, John på sin madrass och jag i min säng. Jag sov tungt, tills jag vaknade av en närvaro brevid sängen. Det var Peder.
”Jag ska sova här”, sa han bestämt. Jag hade varken mod eller hjärta att säga emot. Tänkte att han kanske frös, så jag tryckte in mig mot väggen och lät honom lägga sig. Jag var för trött för att flytta på mig. Efter en stund av orolig sömn blev det på tok för varmt att ligga två i min trånga säng, så jag kravlade mig bort till soffan och somnade snart om.

Både John och Peder var rätt förvirrade när vi vaknade upp morgonen därpå. Peder hade inte ett minne av nattens incident, och oroade sig över att han råkat kladda på mig i sömnen. Så var dock inte fallet.

Det tog sin lilla tid för dem att kvickna till – de hade delat en bag-in-box innan de dök upp på Landet – men jag var relativt pigg och alert. Efter en stärkande frukost lyckades jag lura ut dem i friska luften och vi tog en tunnelbana in mot stan. Jag mötte upp Mikaela och Frederic vid Slussen. Vi for in till Kungsholmen med buss och lunchade på Petit France. En kontrasternas förmiddag. Som om frukosten och lunchen ätits av två olika personer, som scener ur olika liv, samtidigt två scener som båda känns väldigt jag.