The end of summer on Klubbacken.

Söndag 19 juli - 09

Andas in. Andas ut. Och försök slappna av. Idag är sista dagen av resten av ditt liv. Idag slutar semestern. Imorgon är det upp klockan sju, imorgon är det tunnelbanan, passerkortet, komma ihåg lösenordet till datorn, logga in på telefonen, besvara telefonsamtal, slåss om microvågsugn i lunchmatsalen, lukta matos i timmar, komma hem utmattad, laga mat, äta, diska, två-tre timmar fritid innan läggdags. Tillbaka in i det ständigt snurrande hamsterhjulet.

Semestern har varit bra, eller helt okej. Jag har hunnit med en hel del faktiskt. Firat Mikaelas mamma som fyllde sextio, varit i Karlskoga, träffat pappa, farfar och varit hos mormor i ett par dagar.
Det sistnämnda var det trevligaste, semesterns höjdpunkt faktiskt. Mormor har blivit en helt annan person sedan morfar dog. Öppensinnad, utåtriktad, nyfiken, engagerad. Inte för att hon inte var det tidigare, men hon verkade tidigare alltid hållas tillbaka lite, som om hon var tvungen att rynka på näsan åt var tredje mening man sa, liksom av princip.
Men inte längre. Vi hade faktiskt kolossalt trevligt, mormor, Mikaela och jag. Åt gått, drack vin och martini, talade länge väl om högt och lågt, om gamla och nya tider och gamla och nya värderingar och sätt att leva. Mormor skjutsade runt oss i Linnebäck och visade gamla gårdar där hon levt och där hon arbetat, och jag frågade sånt jag aldrig tidigare frågat, kanske inte riktigt varit intresserad av förrän nu. Och jag kände ett styng av längtan efter det gamla, enklare livet. Efter skogen och ängarna runt knuten.
Mikaela och jag vågade oss ut på promenad på egen hand också. Gick på gamla vägar, till gamla Linnebäcksbaren som nu är ombyggt till vanligt boende, trädgårdsmöbelförsäljningen som mina föräldrar en gång var delägare i, Linnebäcks gamla nerlagda skola där skolgården vuxit igen och asfalten spruckit upp.
Jag har aldrig bott i Linnebäck, men jag tillbringade väldigt mycket tid där som liten. Jag blev nostalgisk. Och när vi låg på bäddsoffan i mormors vardagsrum och skulle sova, drog jag mig till minnes en gammal mardröm som jag aldrig kunnat glömma helt. En dröm som utspelade sig på exakt den här platsen; mormors vardagsrum, en dröm där jag tittade ut genom fönstret mot granngården och såg ett skelett strutta runt nere vid husknuten. Det rörde sig knyckigt bort mot landsvägen och vidare upp mot mormors hus. Jag gömde mig skräckslaget under vardagsrumsbordet och tittade upp mot fönstret, och det sista jag minns är hur skelettets kranie stirrade in på mig, hur dess ögonlösa ögonhålors blick mötte min.
Vi stannade hos mormor i två dagar innan vi åkte hem.
--
Ett gäng loppisbesök hann vi med också, och fick som vanligt med en hel hög böcker, skivor och husgeråd. Loppmarknaderna i Degerfors är fulla av gammal arbetarlitteratur, vilket naturligtvis är glädjande för mig, och i Kristinehamn skrällde man genom att ha cdskivor med Teenage Fanclub och The Amps för en femma stycket. Mikaela hittade äntligen vinglas (hon har letat i månader) och jag hittade skivor med Stevie Wonder, 5th Dimensions och The Klowns på Myrorna i Örebro på hemvägen.
--
Semesterns sista dagar har varit ganska intensiva. Vi tog bussen och båten till Sandhamn i torsdags. Det lämnade mörka moln bakom oss i hamnen och åkte rakt in i sommarens vackraste dag. Mikaelas bror Sebbe och hans flickvän Helena driver delikatessbutiken i Sandhamn, och vi kom dit mitt i värsta ruschen. Mikaela hoppade in och gjorde dressing, och jag hjälpte till med disken. Sen fick vi en picknickkorg med fantastiska mackor, salta kex, västkustsallad, melon, körsbär och kakor, och vi tog med oss den upp på en klippa med utsikt över skärgården och båtarna, och vi stannade där i över två timmar och blev rejält solbrända på kuppen.
Dagen därpå var lugn, fram till kvällen, då Mikaela och jag tog en promenad ner till Vinterviken, där det var festival, ”En Ljummen I Gräset”. Vi slog oss ner på en filt i en skogsglänta, drack vin och åt vattenmelon, och runtomkring oss sprang småbarn omkring bland salongsberusade föräldrar, och det hela var väldigt mysigt. Vi lyssnade på banden utan att titta på dem, hälsade som hastigast på Moa och fick efter en stund sällskap av Fredrik och Frida och Tobbe och Sara. Vi betalade in oss på festivalområdet just som ölen och vinet i stort sett sålt slut, men vi hann iallafall se Romeo Stodart från Magic Numbers göra en fin, om än väldigt lång, spelning.
Efter spelningen promenerade vi hem genom den väldigt svarta julinatten. Det var rave på udden mitt emot Vinterviken. Basen dunkade hypnotiskt och man sköt fyrverkerier, Vi kom hem klockan ett. Inte särskilt sent, men vi stupade i säng.
Igår grillade vi. Det var ganska spontant, så vi blev inte så många. Mikaela och jag. Frederic, Tobbe och Maria. En blandad kompott. Vi lånade föreningens grill och satt ute i föreningens trädgårdsmöbler. Vi hade gjort potatissallad och grönsallad och marinerat lammkotletter. Köttet hade precis grillats färdigt när en regnskur överraskade och tvingade oss in i lägenheten. Vi åt färdigt där, drack upp vårt vin och våra öl, kollade på YouTube-klipp tills vi kändes oss avslagna och gästerna gick hem.
--
Idag mår jag sådär. Det beror säkert på rödvinet igår. Det beror säkert på att semestern är slut. Det beror säkert på att vädret är tryckande kvavt. Helt säkert blir det bättre. Med tiden.