Camera shy.

Måndag 3 augusti - 09

I torsdags köpte jag en kamera. Äntligen. Jag har velat fram och tillbaka hela sommaren. Har sedan tidigare haft en digitalkamera, modell sämre, ni vet, den där som duger att ta festbilder med, men så fort man försöker sig på något mer avancerat ser varje bild ut som något en magsjuk katt kastat upp på ett svart papper. Tidigare var det inget som brydde mig särskilt mycket, men nu i sommar, under semestern, började jag finna mer och mer nöje i mina taffliga försök att ta arty foton. Nöje, och irritation. För det var fruktansvärt frustrerande att se en bild som kunde ha blivit bra, med motiv och snitt i perfekt samklang, förstöras av en kamera som fokuserar på allt eller ingenting alls.
Så, när skatteåterbäringen och högre lön anlände i ett svep såg jag inte längre några större skäl till att vänta. Jag bokade upp en digital systemkamera så fort de kom in i lager, och i torsdags åkte jag och Mikaela till SIBA i Bromma och köpte den.
Sedan dess har jag levt mitt liv bakom kameran, och känt mig som en av karaktärerna i ”The Blair Witch Project”. Som om allt känns lite mindre läskigt med en kameralins mellan ögonen och verkligheten.
--
Vi gick upp tidigt i söndags, relativt tidigt, åt frukost, gjorde oss i ordning och satte oss i bilen. Vi mellanlandade vid Liljeholmen och plockade upp Tobbe, Moa och Andreas, och fortsatte sedan mot Fittja och Ekerö-färjan. Kul att träffa dem allesammans, och främst de två sistnämnda som det var ett bra tag sen jag sist såg.
Ekerö var fint. Ömsom lummigt, ömsom öppna fält. Det var en strålande vacker dag, solsken och bara lätta moln. En av få vackra dagar denna tredje regnsommar på raken...
Vi åkte till Rosenhill, känt för sin bakluckeloppis och sina ekologiska odlingar. Vi strosade runt en stund bland försäljarna, men det var ganska glest mellan fynden. Jag hittade inte så mycket, men ett par cd-skivor, en Paul Auster-roman och en melitta-tratt blev det, den sistnämnda lätt sprucken, men ändå funktionell. Ropade nyligen in en kaffetratt i plåt från Tradera, men den fungerar inte alls. Kaffefiltren tenderar där att slitas sönder när man häller i varmvattnet, och då förlorar man ju en del av poängen med en kaffetratt...
När vi finkammat området på allt som kunde tänkas vara köpvärt gick vi upp till ett ekologiskt café som blickade ut över nejden. Jag köpte soppa och bröd med olivröra, de andra nöjde sig med fika. Jag lyssnade på dem när de pratade, sa inte så mycket själv men dokumenterade allt med kameran. Och sen åkte vi hem.
--
Kameran, kameran, kameran. Jag skulle vilja ta ut en extra semestervecka och bara experimentera, leka, testa olika inställningar och tekniker, lära mig terminologin, kombinera rätt inställning med rätt tillfälle, plåta, plåta, plåta. En idé jag har är att promenera samma sträcka flera dagar i rad, samma kamera i samma rem runt samma hals, men med helt olika sorters musik i lurarna. Något sorgligt ena dagen, något hurtigt nästa, något agressivt nästa. Se hur det påverkar bilderna, om jag väljer annorlunda motiv när jag är glad jämfört med när jag är ledsen.
Möjligheterna är ändlösa.
--
Annars? Ja, idag efter jobbet (som var riktigt hektiskt efter två veckor av stilje – det märks att folk kommit tillbaka från semestern!) har jag städat och lyssnat på Lloyd Cole. Solen har skinit, men i min lägenhet har det varit höst. Jag har känt mig moloken, utan att kunna sätta fingret på varför. Jag tror det började när jag sorterade in skivor i skivstället. Det kändes så oerhört trivialt, så meningslöst. Självklart kunde de inte bara ligga kvar på vardagsrumsbordet i stora högar, så någon nytta gjorde jag ju, men allt det symboliserade; samlandet, konsumtionen, katalogiserandet, sorterandet. Distraktioner som hindrar mig från att leva livet fullt ut. Det är beklämmande. Men jag överlever.