Small plane.

Det är ett avslutat kapitel. Hon hörde av sig på Facebook-chatten och meddelade att någon som hon trodde hon var färdig med hade gjort entré i hennes liv igen. Och så, två meningar senare, var hon borta ur mitt liv. Det var fina veckor fram till dess. Vi gick på Färgfabriken, vi drack öl och pratade och sov över och åt middagar och såg film. Vi var ett par, och ändå inte. Det fanns ständigt en ambivalens, kanske på grund av tidsglappen, att det alltid dröjde några dagar mellan våra träffar. Varje gång vi sågs inledde vi trevande: puss på kinden, försiktigt handhållande, dialoger som stannade av. Det fanns tillfällen då jag inte visste vad jag skulle prata om, och inte hon heller. Vi blev tysta. Kanske är det därför det hela inte lämnar mer än en ett litet myggbett på mig. Det lilla planet lyfte visserligen från landningsbanan, men kom aldrig upp över molnen. Men det var fint att vakna tillsammans, i hennes mjuka säng, med P1 på i den lilla apparaten som jag aldrig blev klok på om det var hennes telefon eller något annat, och kaffebryggarens - alltid förberedd kvällen innan - puttrande i köket med utsikt mot Liljeholmsbron. De små sakerna. Tillfällig tvåsamhet. Nu är jag ensam igen.

Men Frank sover i rummet intill. Sista natten innan helgen, en helg som är ganska så fullbokad. Det känns bra. Konsert på fredag och konsert på lördag, och andra aktiviteter däremellan. Säkert en och annan öl. På balkongen växer tomaterna så det knakar, åtminstone den plantan jag köpt. De jag planterat själv ser ut att må bra, men rör sig långsamt, och ännu inga blommor. Slingerkrassen har precis tittat upp i den stora korgen vid gränsen mot grannens balkong. Jag hoppas den ska täcka det fula mjölkvita glaset i väggen med grönska, Jag hoppas på en fin sommar och en fin balkong. Jag saknar att sitta där med sällskap intill på soffan, lyssnandes till råbockens skall från skogen.

Egentligen mår jag bra. Men de senaste två kvällarna har jag sett fram emot att Frank ska somna så jag ska få egentid, och när egentiden väl kommit har jag inte haft en aning om vad jag ska fylla den med. Allt har känts meningslöst.

Varje morgon när jag vaknar har jag nya bett på kroppen, mest benen. Är orolig att jag fått vägglöss.