Mat och musik.

Det är inte utan stolthet som jag ofta gör gällande att jag sätter kulturupplevelser föra kulinariska upplevelser. Det är dels sedan gammalt, dels som en reaktion på det liv jag levde tillsammans med Mikaela, där jag ständigt hamnade i sammanhang där ätandet av mat, tilllagandet av mat och diskussioner om mat hamnade i fokus. Jag kände mig aldrig bekväm där. Jag kan slänga ihop en riktigt god köttfärssås, och har, framförallt senaste tiden, lärt mig fler och fler recept som jag också kontinuerligt förfinar. Men mat är inte en stor grej för mig. Jag är fortfarande osäker på om ostbiten jag just kastade på grund av mögel heter "parmesan" eller "parmesam". För att ta ett exempel. Ändå, trots det, avvek vi, Tobias och jag, tidigt igår från en väldigt fin Aina Myrstener Cello-konsert på Rönnells, för att istället äta hamburgare på Phil's Burgers, som ligger vägg i vägg. Det var en väldigt god hamburgare. Jag drack en strawberry daiquiri som efterrätt, helt likgiltig inför hur omanligt detta kunde tänkas uppfattas av omgivningen. Och där peakade kvällen, för att strax därefter spricka som en stinn ballong. Vi hade planerat att möta upp Emma, Henrik och Jenny på antingen Carmen eller Trädgården. De meddelade att de valt Trädgården, och att de väntade där. Vi for dit, men inträdet på närmare tvåhundra kronor och det faktum att en sällsynt vidrig nemesis från hemstaden stod i kön gjorde att vi avstyrde det hela. Vi gick till Carmen istället, där vi plågade i oss varsin öl innan vi for vidare hem, var och en till sitt. Mätta och trötta. Som kväll betraktat lite av en besvikelse. Men Aina Myrstener Cello-skivan var väldigt fin, åtminstone.

Och så har det ju varit en fredag också. Den var lite mer livad. Efter att ha hämtat, utfodrat och sedan överlämnat Frank till hans mor, åkte jag in till Hornstull. Det kändes lite märkligt att vara där igen, första gången efter uppbrottet med Petra. Jag gick förbi hennes lägenhet på vägen ner till Debaser Strand, lite rädd för att springa på henne. Vad nu det skulle göra för skada. Jag slapp, hur som helst, men mötte upp Tobias strax utanför hennes port, och vi gick ner till Strand, där vi tog en öl i väntan att vänner skulle ansluta och Moon City Boys spela. Och så anslöt vännerna, Henrik och Olov, och så spelade Moon City Boys, och så avrundades kvällen med lite mat på Solgrillen, och slutligen en ensam taxiresa från Gullmarsplan och hem. En trevlig kväll, en bra konsert, men liksom ingen livsomvälvande kväll på något sätt.

Nu ligger Frank och snusar i rummet intill. Miles Davis "In A Silent Way" på stereon. Jag har gjort mest ingenting idag. Läst Marguerite Duras "Älskaren" på balkongen en stund. Behagligt ute, mycket svalare än de senaste dagarna, vinden rasslade i trädkronorna. Ett tjock lager tallpollen ligger över balkongsoffan. Små blomknoppar på tomatplantorna gör mig hoppfull om tomatskörd i sommar.