Lång natts färd mot dag.

Det är sista kvällen av semester. Eller ja, det har varit sista lediga dagen innan arbetet börjar igen. Tre veckor, därefter semester igen. Det ska man väl kunna härda ut. Men det blir tufft. För att trösta mig har jag idag unnat mig skivor och kläder. En massa jazz, bland annat Cannonball Adderley som jag lyssnar på just nu, en vit t-shirt, en grön skjorta och två tartan-mönstrade. Det har jag varit på jakt efter länge. Jag och Tobias åt lunch, köttbullar med gräddsås, på Kulturhuset också. Sista lediga dagen måste man tillåta sig att leva.

Med facit i hand: det har varit en ganska okej semester. Den har förmörkats en smula av att jag under första en och en halv veckan led av en besvärande värk i magregionen, som jag förstås tänkte måste vara cancer. Jag förberedde mig mentalt på döden. Sedan gick värken över, även om jag kände av något som kan vara föraningen av att den är på väg tillbaka, tidigare idag. Jag har dessutom fått något märkligt och ömmande på ryggen som kan vara en fästing, men eftersom jag lever ensam och inte själv kan komma åt att kolla, så får jag leva i ovisshet. Eventuellt sätter väl stelhet och förlamning in senare, då vet jag säkert.

Var på Essex Green på Debaser i helgen, jag, Tobias, Viktor och så W från jobbet. W blev glad att bli medbjuden, det märktes tydligt, och det gladde mig. Han är en bra person. Jag umgås gärna mer med honom. W, Olov, Anna... Det här året har så här långt genererat osedvanligt många nya och/eller nygamla relationer. Inte dumt.

Alex var också här i veckan. Han bodde på hotell i Skärholmen, men på onsdagen möttes vi upp på Gärdet och tog med våra respektive ungar till ett stort lektält, där de fick hoppa på studsmattor, åka stora rutschkanor och springa av sig. Frank var måttlig road till en början, men Lukas, Alex son, var så pass inbjudande att han till slut mjuknade upp, och de hade riktigt roligt där i en av hoppborgarna. Jag och Alex han rent av växla några ord med varandra utan att bli avbrutna. När vi senare åt hamburgare på Phil's Burgers så sprang Lukas och Frank iväg och lekte Minecraft på en gräsmatta precis intill. Rörande att se en ny generation av oss börja lära känna varandra, även om avståndet tyvärr gör att de aldrig kommer bli lika nära vänner som jag och Alex. Dagen efter kom de och hälsade på hos oss och Lukas och Frank lekte på skolgården här utanför lägenheten.