New dawn fades.

Söndag 4 januari - 08

Nyårsdagen, nyårsdagseftermiddagen. Jag ligger på soffan, tre kuddar under huvudet, en kudde i knät, en varm fleecefilt över mig och en ny dator ovanpå, som rosen på marsipantårtan. Mitt huvud brusar lätt av baksmälla. Mikaela ligger på sängen, mer illa därann, men på bättringsvägen. Nyårsfirandet började lugnt. Jag var sjuk – är sjuk – förkyld och hostig, och hade inte energi till några utsvävningar. Det var bara jag, Mikaela, en flaska finvin, lite kallskuret, lite potatissallad och lite grönsallad. Till en början kände jag inte särskilt mycket smak, men efter en stund skingrade sig snorets barriärer och jag kunde njuta av utsökt italiensk salami och rostbiff. Vid niotiden gick vi ut och promenerade till Mikaelas vän Björg som bor en halvtimme bort. Det var kallt ute, ett tunnt frosttäcke täckte allt. Raketer hade redan börjat avfyras. Man hörde skrålande människor från lägenhetsfester, och hundar som skällde vettskrämt. Vid slutet av Klubbacken stannade vi och njöt av utsikten en stund. Staden sträckte ut sig framför oss, och i horisonten såg man fyrverkeripjäser explodera ljudlöst. En mäktiga panoramavy.

Hos Björg drack vi mer vin, åt lite tilltugg och pratade om ditt och datt, medans hennes barn spelade tevespel i bakgrunden. När tolvslaget nalkades tog vi med champagne ut, skålade och tittade på när barnens pappa Johnny avfyrade fyrverkerier. På himmelen såg jag något underligt och ganska oroande. Glödande klot skymtades här och där, vissa ensamma, andra tyckte röra sig i formationer över skyn. Något försvann, men genast dök nya upp. Det liknade ingenting jag sett tidigare, inte flygplan, inte raketer. Det såg majestätiskt och olycksbådande ut. Fantasin skenade iväg, och hade jag agerat på instinkt hade jag sökt mig till någon bunker någonstans och bosatt mig där för all framtid. Nu sansade jag mig, och en googling såhär dagen efter visar att det rörde sig om en fyrverkeripjäs med det passande namnet ”UFO-ballong”.
--
Nu, några dagar senare. Söndag. Sitter på samma soffa, vid samma dator, och är trött som få. Det luktar lite bränd plast i lägenheten. Jag råkade lägga en plastkasse på en het platta för en stund sen. Klantigt.
Annars är det bra, eller okej. Jag är lite låg till sinnes, men vet inte riktigt varför. Kanske är det de gångna veckornas brist på rutiner som börjar kännas av. Det blir kaos inom mig om jag inte får ha mina kvällar för mig själv, om jag inte får stänga omvärlden ute då och då, om jag inte får ha mina skygglappar på. Det har varit fullt upp senaste tiden. Min tjugosjuårsdag har firats med pompa och ståt (nåja, lite folk på besök, en hel del vin, en rejäl baksmälla), julen har firats, först med Mikaela – julklappar, revbensspjäll, julmusik och julgran – sedan i Karlskoga. Jag åkte dit 23:e och sedan tillbaka till Stockholm den 28:e. Under de sex dagarna hann jag med att åka till Kristinehamn, fira jul hos mormor och morfar, fira jul hos pappa och hans fru, ta en kebabrulle och ett par öl med Emil, Peter och Ludde och att se dåliga filmer på teven hos pappa.
--
Jag var på loppis med Mikaela och Moa igår. Moa har nyligen flyttat och letade därför möbler och annat smått och gott till bohaget. Mikaela och jag letade inte efter något särskilt, men behöver inga ursäkter för att snoka runt på loppisar. Första anhalten var Myrorna i Ropsten. Jag hittade inte särskilt mycket, men en snygg tröja, Bruce Springsteens ”The River”, två Patricia Highsmith-romaner och en Paul Auster-dito for jag iallafall därifrån med. Nästa anhalt var en stor loppis i Vårberg. Till en början såg den inte mycket ut för världen, bortsett från storleken, men en stunds snokade gav resultat. Jag hittade två seriealbum; ”Akira” och ”Ghost In The Shell” samt tre vinylskivor; en R.E.M., en John Lennon och en Bread. Good stuff.
--
Morgondagen kan bli en väldigt bra dag, för jag slutar vid klockan två. Det kan också bli en väldigt dålig dag, av skäl som är helt orelaterade. Den som lever får se.