Whatever makes her happy on a Saturday night.

Lördag 31 januari - 09

När jag var en liten, förvirrad och oerhört osäker tonåring som skydde spegelbilden som andra skyr pesten och tillbringade en farligt stor del av mina vakna timmar framför MTV, fann jag en viss tröst i videon till Suedes “Saturday Night”. Min tröst var att Brett Andersson, som var tanig, blek och, tyckte jag då, ganska alldaglig i sitt utseende, uppenbarligen var något av en sexsymbol i vissa kretsar. Vilka de kretsarna var visste jag inte då, jag visste överhuvudtaget inte särskilt mycket alls. Nu är jag äldre och vet lite mer, men är fortfarande ganska förvirrad och osäker. Varför jag just berättade ovanstående vet jag till exempel inte alls. Det kändes väl rätt, helt enkelt.

Och det är lördag, det är sen eftermiddag, snart kväll. Tidigare var Mikaela här, nu är jag ensam, men snart får jag sällskap av John, och då blir det vin och säkert lite Eldkvarn och snack om gamla tider. Gamla tider. För några timmar sedan tog vi en promenad runt Klubbacken, Mikaela och jag. Marken var bitvis istäckt och hal, bitvis torr och ren från allt utom väggrus. Januari är knappt över, men ändå kändes det som om våren var i antågande, vilket den ju också, på sätt och vis, är. Våren får mig nostalgisk. Förra våren var en fantastisk tid. Jag träffade nya vänner, flyttade hit, till lägenheten i Mälarhöjden, och jag inser nu att det är nästan exakt ett år sedan jag skrev på kontraktet. Tiden går fort när man har roligt. Det har varit ett händelserikt år.