Strange, but not all that strange.

Tisdag 6 januari - 09

Allt är fruset utanför. Nyss snöade det horisontellt. På kontoret är det iskallt, varken värme eller ventilation fungerar som det ska. Min lägenhet, som brukar vara het som en kolmila, är svinkall den också. Jag fick lov att tillbringa gårdagskvällen i morgonrock och filtar, med en självpåfyllande kopp te framför mig på bordet.

Idag är det trettondagsafton och jag är ledig. Jag slutade tidigare igår, kontoret stängde redan klockan två, så jag kom hem vid kvart i tre, åt sallad som blivit kvar sedan gårdagen och satt sedan vid datorn, lyssnade på skivor, skrev lite, läste lite och tog det allmänt lugnt tills jag samlat tillräckligt med krafter för att ge mig ut i vinterovädret igen. Jag tog bussen ner till centrala Mälarhöjden och hämtade ut två Ben Sherman-skjortor som anlänt till Postens utlämningsställe. Promenerade sedan tillbaka, huttrade, och när jag kommit tillbaka provade jag skjortorna, som passade fint, och la mig sedan att sova en stund. Tillbringade återstoden av kvällen med att läsa ”Scalped” och ”Captain America” och att se ”Vicky Christina Barcelona”. Det är underbart att ha en ny dator, underbart att kunna använda sin externa hårddisk igen. Äntligen kan jag ta igen allt det jag missat på kulturfronten sedan i sommeras – serier, filmer, skivor som jag helt enkelt inte haft plats för att kolla upp. Det enda som fattas nu är mer tid till det. Tur att det finns lediga eftermiddagar då och då.
--
Denna morgon var en märklig morgon. Jag vaknade alldeles nergrävd i täcken. Lägenheten var så kall under natten att jag utan att svettas kunde begrava mig i varenda täckte och överkast jag äger, inklusive min nya sköna fleecefilt jag fick i julklapp av min arbetsgivare. Jag tvingade mig upp ur mitt gryt, eftersom jag sedan tidigare bestämt att jag skulle äta frukost tidigt. Varje arbetsdagsmorgon då jag sitter vid mitt köksbord och äter mina frukostmackor drömmer jag om hur härligt det vore att efteråt bara få krypa tillbaka ner i sängen igen. Denna morgon, efter två koppar kaffe, kunde jag äntligen få uppleva det. Jag drog mina täcken över mig, och efter en stund sov jag igen. Det var en underlig sömn, mer lik dvala, och jag drömde oerhört realistiska och detaljerade drömmar om att jag snackade musik med någon på MSN och att jag hittade skivor jag inte tidigare kände till i min skivhylla. Vid något tillfälle befann jag mig också utanför en skivbutik. Tommi, en gammal bekant från Karlskoga, dök upp och ställde sig brevid mig. Vi tittade in genom skyltfönstret. Vykort och skivomslag.
”Suicides första skiva är jävligt bra, men sen gick det utför”, sa Tommi. I verkligheten gillar han typ Coldplay och eurotechnosamlingar. En märklig dröm.