Fitter, happier, more productive.

Torsdag 12 februari - 09

Jag äter bra nu, bättre än på mycket länge. Min frukost består av en kopp kaffe (vattnet får koka upp medan jag är i duschen, för att spara tid, naturligtvis), två rågkusehalvor och en skiva pumpernickelbröd. På dessa skivor har jag Bregott, ost och tomat. Jag äter ganska långsamt och promenerar till tunnelbanan istället för att ta bussen. Jag kommer ändå till kontoret först av alla. Hinner äta en frukt och ta en kopp automatkaffe innan telefonen börjar ringa. Jag känner mig ganska sund just nu. Rent fysiskt alltså. Och det är väl på tiden.

Detta innebär också lite mer energi än vanligt, och därför har jag hunnit med en del den här veckan. Kanske är det därför jag har så svårt att förlika mig med vetskapen om att det bara är onsdag. Jag har varit aktiv så det räcker för en hel vecka.
Emma var här i måndags. Det var första gången vi sågs på mycket länge, och förmodligen första gången vi sågs på tu man hand. Det var trevligt. Vi köpte mazariner på Coop vid Liljeholmen, åkte hem till mig och fikade. Jag lagade bulgursallad efter fikat, och den smakade riktigt bra. Jag diskade upp efter mig, och vi fikade lite till. Spelade några skivor. Vi snackade om stort och smått. Jag skriver ofta så, att jag talar om stort och smått. Det börjar bli slitet, men inte mindre sant. Det är ju en sån träffande sammanfattning av vad man oftast talar om. Stort och smått. Livet och känslor och pluggetopopochbioförstås. Även i vuxen ålder. Vad skulle man annars snacka om?
Vid halv tio följde jag Emma till tunnelbanan. Hon fick springa sista biten. Jag passade på att slänga några gamla glasburkar på vägen mellan Mälarhöjden och Axelsberg. Glasigloon var nästan full, eftersom det varit sopstrejk, men jag lyckades pressa ner dem. Jag kom så till sist hem, och lät kopparna stå kvar på bordet. Orkade inte diska igen. Det hade varit en bra kväll, det är trevligt med sällskap, men jag behöver ändå alltid en liten lugn stund för mig själv innan jag går och lägger mig. Bara jag, datorn eller en bok, ingen disk, ingen aktivitet, inga krav. Annars går det inte.

På tisdagen, när arbetsdagen var över, tog jag pendeln till Älvsjö och besökte min systers skola, som hade öppet hus. Mikaela mötte upp mig och följde med. Min syster läser en konstutbildning på folkhögskolan, och skolan var precis så som folkhögskolor brukar vara, på gott och ont. Men charmigt var det, och jag blev verkligen imponerad av min systers kreationer. Har väl förvisso alltid vetat att hon är duktig – fick ju exempelvis en tavla av henne i födelsedagspresent, och den är kanonfin (ändå har jag inte fått upp den på väggen ännu – jag skäms).
Vi tog en kort fika efter rundvisningen, jag drack kaffe ur plastmugg. Johannas vän Jessie sällade sig till vårt lilla sällskap. Vi talade om Konstfackskandalen – en student har spelat sinnessjuk och skådespelat sig in på psyket, allt i konstens namn – och vi hade nog ganska liknande åsikter om det. Att det mesta är tillåtet i konstens namn, men att man ändå bör vara försiktig när det handlar om att tvinga in ofrivilliga människor i sitt konstverk. Särskilt när det handlar om bräckliga människor som de som finns inom den slutna psykiatrin.
Man känner sig så småborgerlig när man kritiserar konsten.