Saturday, bloody Saturday.

Tisdag 17 februari - 08

En ganska plågsam helg är till ända, måndagen var en klar förbättring, men nu är även den förbi, det är tisdag, och det är en klassisk hemmatisdag med musik, böcker och lite försök till skrivande. Bättre tider är på väg, tack och lov.

Helgen började lovande. Middag på hummushak direkt efter jobbet, därefter en promenad på Söder följt av ”Synechdoce, New York” på bio. Sen tog det hela en vändning till det sämre. Jag vill inte gå in på varför. Sådär som det blir ibland bara. Men det var en jobbig kväll, och lördagen var en jobbig dag. Vi gjorde det bästa vi kunde av den ändå. Det var ju trots allt Alla Hjärtans Dag. Vi köpte kyckling på Vi i Högdalen och åkte hem till mig. Lagade kycklingen i ugnen och åt den med quinoa och persiljesallad.

På kvällen skulle jag på fest, så Mikaela åkte hem. Jag la mig och sov en timme, och vaknade tröttare än tidigare, så jag ställde in festen. Kändes tråkigt, jag hade verkligen sett fram emot att dricka lite vin med Fredrik och Mattias, men att åka iväg till Abrahamsberg, trängas med fulla kids och hipsters på tunnelbanan i fyrtiofem minuter, var helt enkelt inte aktuellt. Övervägde att öppna min inhandlade vinflaska och dricka den i ensamhet, men stod över. Drack te istället, och såg ”The Loneliness Of A Long Distance Runner”, som var bra, och sen satt jag mest och ödslade tid på MSN resten av kvällen och natten. Kom i säng först vid halv tre.

Jag vaknade ändå tidigt på söndagsmorgonen, och klarade inte riktigt av att somna om. Det var alldeles vitt ute, inte av snö, nej, det var himmelen som var blek som en dödskalle. Jag gjorde några försök att få tag i Olof som jag tänkt fika med senare på dagen, men det var fruktlösa försök. Jag övervägde att ligga kvar i sängen hela dagen, svävande mellan sömn och dåsighet, men framåt halv två höll jag på att få krupp. Att vara sängliggande en helgdag är inte så roande som man tänker sig. Jag ringde runt diverse vänner och bekanta, och Maria nappade på att ta en promenad några timmar senare. Emma hoppade upp på MSN och efter utbytet av ett par meddelanden hakade även hon på. Det blev en trevlig promenad. Vi möttes upp i Hornstull och promenerade längs vattnet till Skanstull. Vi gick sedan upp till café String och tog en fika. Det var mest kids på String (föga överraskande förvisso) och jag kände mig avundsjuk på dem. Jag önskade att jag också bott i Stockholm när jag var sjutton, att jag hade fikat bort mina söndagar på café, diskuterat böcker och skivor, falskleggat mig in på klubbar, haft snelugg…
Kanske hade mina ungdomsår varit lyckligare då. Kanske inte. Min söndagseftermiddag blev i alla fall lyckligare än min söndagsförmiddag, och när jag kom hem hade jag tillräckligt med energi för att klara av att laga en riktigt välsmakande wok med kyckling och bacon. Alltid något.