Zimmerman.

Måndag 30 mars – 09

Mer höst än vår ute. Det är förvisso relativt varmt (allt är ju relativt) och asfalten är torr, men omvärldens färgskala går i grått och brunt. Ändå mår jag bra. Eller helt okej. Det har varit en fin helg, och trots att veckan slutar med en begravning så har den börjat rätt lovande. Förmodligen för att den förra slutade så fint.

Det var konferens i fredags. Konferenser är något som jag från mitt tidigare jobb minns med skräckblandad förtjusning. Å ena sidan; god mat och gratis dricka. Å andra sidan; påtvingat umgänge med vidriga människor under krystade former. Just denna fredag bjöd på lite av båda delar, men mest var det faktiskt en positiv upplevelse. För en gångs skull kändes det som om teambuildingövningarna faktiskt gav viss utdelning, som om man såg nya, mer intressanta sidor av kollegor som tidigare mest framstått som menlösa och identitetslösa. Och även om lunchen såg bättre ut än den var, så var middagen fantastisk, och vem har rätt att klaga när det är gratis? Lokalen var en stor konferensgård någonstans utanför Åkersberga, med sjuttiotalsinredning, man kunde nästan känna doften av gammal cigarettrök och after shave i väggarna, se spöken av gamla säljare och affärsmän ihopsjunkna i de laxfärgade sofforna, håglöst stirrande ut genom panoramafönstren. På något perverst sätt var det ganska mysigt.

På kvällen, efter middagen, bjöds det på musikquiz som jag borde ha vunnit (utslagsfrågan var ”Vad är Bob Dylans riktiga namn?”, den förste att resa sig skulle vinna. Jag var först men tävlingsledaren hade bara ögon för Stina, som därför tog hem segern – ett paraply med reklamtryck.
Efter den svidande förlusten fanns det inte mycket annat att göra än att tröstdricka, så det gjorde jag med besked. Snackade med en hel del människor, var uppe och dansade aggressivt och ironiskt ett par gånger, hamnade på efterfest i ett rum där det sjöngs pinsamma studentsånger och till slut stapplade jag iväg till det rum jag delade med min kollega Peter. Jag däckade i samma ögonblick som jag nuddade sängen.

Ändå mådde jag relativt bra morgonen efter. Kom upp någorlunda tidigt, duschade, åt en rejäl hotellfrukost bestående av kaffe, äggröra, bacon, flera mackor med olika pålägg och slutligen en smoothie. Funkade bra att dämpa baksmällan med.
En buss tog oss tillbaka till civilisationen. Så snart vi kommit fram tog jag mig med kollektivtrafikens hjälp hem till Mikaela, där jag ganska snart somnade och tog igen välbehövlig sömn. Lördagskvällen och resten av helgen blev lugn och fridfull. Vi åt kyckling, drack lite vin, såg en film. Jag har längtat så länge efter en kväll just som den, och längtar redan efter nästa.