Introspective.

Söndag 3 februari - 08

Så blev det helg igen, och det blev en sån där helg man tillbringar för sig själv i hemmets och ensamhetens lugna vrå, en sån där helg då man inbillar sig att man ska få jättemycket gjort, eftersom det är tidsbrist man skyller på när man inte besvarar mail, inte skriver de där noveller man inbillar sig att man skulle kunna skriva, inte städar den där lägenheten som borde städas… Och så vidare, och så vidare.
Istället har jag gått omkring i kalsonger och en randig second hand-tröja, storlek XL, druckit en hel massa kaffe, ätit chips och choklad och sett filmer, som varierat mellan att vara ganska bra och ganska dåliga.
Inte en helg man känner sig särskilt stolt över, men en sån helg som behövs då och då.
Jag har grubblat en del också. Min ensamma helg är både frivillig och ofrivillig. Hade jag verkligen velat hitta på något hade jag säkerligen kunnat ringa någon, men jag har så dåligt med pengar, och säkraste sättet att inte göra av med några slantar i onödan är att helt enkelt hålla sig hemma.
Dåligt med pengar är något jag kommer få lov att vänja mig vid att ha. Jag har inte vågat göra någon budget inför flytten, men vet att omställningen från höstens sötebrödsdagar kommer att göra ont. Det svider redan nu med en hyra på femtusen, och när jag flyttar stiger bara boendekostnaden med säkert sjuhundra. Lägg då på kostnader för försäkring, alla avgifter som tillkommer då man flyttar, inköp av frys (det finns varken frys eller frysfack i lägenheten), och ni förstår att jag kommer att ha det fattigt ett tag. Typ, för evigt och alltid.
De feta åren är förbi, kort sagt, och jag undrar vem jag ska vara nu. Jag kommer ju uppenbarligen inte att kunna konsumera mig till en identitet. Min skivsamling kommer att fyllas på i betydligt långsammare tempo än tidigare, och vad gäller läsning av nyare böcker så lär jag glatt få köa på biblioteket. Mina krogbesök kommer att bli mindre frekventa och jag kommer inte att ha råd att uppdatera min garderob i samma takt som malarna äter upp mina kläder.
Jag behöver nya förebilder. Kreativa människor som gör bra grejer trots kackig ekonomi. Människor som kan känna sig nöjda och lyckliga med att bara existera, utan att ständigt konsumera. Som finner tillfredsställelse i att bara ta promenader, vattna blommorna och fördjupa sig i det som finns istället för det som ska skaffas. Borde jag skaffa katt? Jag har ju balkong och bor på markplan, så den kan ju utan problem vara utekatt, och att vara kattägare verkar ju ha gjort under för Fredriks sinnesro.
Frågor frågor. Jag antar att svaren kommer när flytten avklarats.
Och på tal om flytten… (Ja, ni kommer nog tvingas stå ut med en del tjat om detta framöver.)
Fick ett kuvert från UC i fredags. Jag öppnade det med darrande händer. Det var ett ödesbesked. Om papperet inuti sade att jag har en betalningsanmärkning skulle livet vara slut. Antagligen ingen lägenhet att flytta till, men lik förbannat ett miljonsumma att betala. Egentligen vet jag ju att jag inte har några anmärkningar. Jag slarvar med räkningar ibland, men betalar dem alltid när första påminnelsen kommer. Men som en gammal vän från svunna tider en gång röt, men näven dunkande mot bordsskivan, som för att understryka vikten av orden:
”Man VET aldrig!”
Jag har ju hoppat mellan boenden en del framöver, och det här med eftersändning är ett dyrt nöje som jag valt att hoppa över. Kanske någon räkning blivit liggande någonstans, växt sig stor och stark och fått både Inkasso och Kronofogden pålagda, som ovälkomna bonusar? Som sagt, man vet aldrig.
Jag drog ut det dragspelsvikta arket ur kuvertet och läste det. Inga anmärkningar, inga prickar. Kort därefter kom ett SMS från mäklaren, som meddelande att bostadsrättsföreningen hade godkänt mig. Jag drog en försiktig suck av lättnad. Den verkligt djupa sucken drar jag först då allt är avklarat.
Kan skit hända händer skit. Som jag brukar säga.
--
Veckan ar varit okej. Jag har tyvärr varit förkyld, och eftersom jag var magsjuk förra veckan såg jag till att gå till jobbet ändå. Onödigt att skaffa sig ännu sämre ekonomi om det går att undvika. Så jag har mest snörvlat mig igenom arbetsdagarna och sedan åkt raka spåret hem till sängen, där jag bäddat ner mig med laptopen och låtit min fritid glida förbi. En kväll tog jag en fika med min gamla sambo Åsa. Vi träffas på tok för sällan.
Egentligen var det mest hon som fikade. Själv åt jag kvällsmat, Fåtöljens fantastiska kycklingsallad. Tyvärr var inte de övriga cafébesökarna lika fantastiska som maten, då ljudnivån var i höjd med en skolmatsals, så vi gick därifrån så fort jag ätit färdigt, och promenerade från Slussen till T-centralen. John spelade samtidigt på String, men jag var på tok för trött och snuvig för att orka gå dit. Jag kände mig svinig, men åkte hem.
--
Idag har det varit snöstorm. Morgonen var vit, man såg knappt grannhusen mellan snöflingorna. Sen upphörde snöandet framåt eftermiddagen, snön började smälta, och redan syns asfalten igen. Jag har sett film och kånkat fram kartonger ur källaren. I veckan inleds en utrensning. Enbart det finaste får följa med till Mälarhöjden. Resten ska slängas, ges bort eller säljas. Jag brukar sällan göra mig av med något, men nu känns det som att det är dags. Ett moget beslut.