In the neighbourhood.

Söndag 21 september - 08

En annan höstmorgon i Mälarhöjden springer jag på Linda. Inte den gamla Linda från folkhögskoletiden som jag umgås med då och då. Nej, en annan Linda, en som började på mitt gamla jobb några veckor innan jag slutade. Vi hann aldrig lära känna varandra, jag fick aldrig veta mycket mer om henne än att hon bor i grannhuset. Men vi hälsar när vi möts på gatan då och då. Oftast sker det på morgonen, när vi båda går hemifrån för att åka till jobbet. Jag blir lite nostalgisk när jag tänker på att hon kliver av vid Liljeholmen medan jag fortsätter mot mörkaste Östermalm. Nostalgisk, men inte avundsjuk. Hur tryggt det gamla kontoret än må kännas så vill jag inte tillbaka.
Och på väg hem från jobbet i fredags möter jag Tess och hennes flickvän. Tess träffade jag första gången på en fest i våras. Vi delade en taxi sedan det uppdagats att vi bodde grannar. Vi har inte umgåtts överdrivet mycket sedan dess, hon var här på fest en gång, och någon månad senare kikade hon förbi och lämnade tillbaka en skiva hon lånat. Annars har vårt umgänge mest bestått av att hon vinkat från balkongen när jag passerat då och då.
Men jag tycker om att ha bekanta i området. Det bidrar till trivseln.
Och jag trivs fantastiskt bra här. När jag promenerar gatan fram på kvällarna efter att mörkret har lagt sig lyser det varmt i alla fönster, och det ser ut som om omgivningen lockat fram den goda smaken i alla boende här. Ljuset är mysigt och inbjudande, det studsar mellan vackert målade och tapetserade väggar. Allt är smakfullt och inspirerande inrett, som om man rest i tiden och blickade in i äldre generationers hem. Från vissa fönster hörs alkisarnas hesa skratt, men det är charmerande alkoholister, glada och rödnästa, direkt urstigna ur pilsnerfilmerna.
Jag skulle gärna bo kvar här i resten av mitt liv, om än i en annan lägenhet. Tjugofem kvadrat börjar kännas lite trångt, och att bo på bottenvåningen är lite som att vara ett djur på zoo. Om jag inom några år kan avancera till en större lägenhet några våningar upp, med utsikt över Mälaren, blir jag en lycklig man.
--
Jag har insett att jag har svårt att minnas våren 2008. Det har framförallt varit tanken på mitt grannskap täckt i snö jag inte lyckats frammana i mitt huvud. Jag kan inte minnas hur det skulle ha sett ut. Det är helt blankt. Delar av helgen har jag därför använt till att läsa gamla dagbokstexter, från februari och fram till maj, eftersom jag från och med maj har ganska bra koll på vad som har pågått. Kanske hände inget särskilt viktigt under de där mörka vårmånaderna, inget värt att minnas. Eller så har bara sommaren varit så omtumlande att den fullständigt överskuggat allt annat.
--
Idag har det varit loppis vid Mariatorget. Jag var där. Det var andra också. Många andra. Så många att det blev kö utanför, och jag och Moa fick vänta i närmare fyrtio minuter på att få komma in. Lyckligtvis var vädret fint, så det var okej att vänta, och när vi väl kom in visade sig loppisen vara värd besväret. Det var ett fantastiskt utbud trots att så många redan varit där och plockat bland godbitarna. Ögonblickligen hittade jag en fantastisk Ben Sherman-skjorta som försäljaren bara ville ha en femtiolapp för, och tog jag en kofta också fick jag båda för en hundring. Givet. Därpå stannade jag till vid ett bord där någon skivrecensent krängde sina promoskivor för fem kronor stycket. Jag samlade på mig sex stycken, av vilka två inte ens var promos, och kände mig ganska tillfreds med livet. Lite besviken var jag dock över att någon hann norpa Colleens ”Les Ondes Silencieuses” före mig. Denna någon verkade inte ha vett att uppskatta sitt fynd heller, då hon mest verkade plocka skivor på måfå medan någon menlös killkompis stod och skrockade något om ”schyst förfestmusik”.
En till kofta investerade jag i, och slutligen också en kaffepanna. Mindre än tvåhundra kronor gick kalaset på allt som allt. Inte illa alls. Nöjda gick vi upp till Moa. Hon stekte pannkakor och jag kokade kaffe. Vi åt och drack, och sen for jag hem.
--
Annars har helgen mest gått åt till sporadiskt umgänge. På fredagskvällen var min syster på besök, och hon sov över till lördag morgon, då hon tog en buss till Karlskoga. Mikaela hämtade upp mig med bilen en stund senare, och vi åkte hem till henne. Vi åt lite pasta, tog en långpromenad, tittade på fågelholkar som satt för lågt på träden och på klottret på fabriksfasaderna. Väl tillbaka i hennes lägenhet drack vi kaffe och sov sedan en stund. Jag hjälpte henne (men stjälpte nog mer) att montera en klädhängare, och hon började packa inför hennes tillfälliga utflytt. Från och med nästa vecka, och hela den kommande månaden, kommer hennes lägenhet vara ockuperad av hantverkare, så hon kommer att bo lite hos mig, och mycket hos sina föräldrar. Jag kommer att sakna att hänga i hennes lägenhet, men då kommer det bli ännu trevligare när man väl får komma tillbaka.
--
Nu: en sista kopp te innan läggdags.