Lambchop.

Måndag 6 oktober - 08

I Mikaelas föräldrars hem, i lördags kväll, ställde Mikaela fram maten. Föräldrarna var bortresta, jag hade dukat bordet, och hon bad mig slå på en skiva, vilken jag ville. Hon ställde fram potatisgratäng och lammkotletter, och utan att överhuvudtaget reflektera över det lustiga sammanträffandet drog jag igång Lambchops ”Is A Woman”. För att det är en fantastisk skiva att dinera till, inte för att bandet heter precis som maträtten. Mikaela upptäckte det roliga i situationen långt före mig.
--
Tidigare på dagen var vi och kikade på auktionsföremål nere i Frihamnen, alldeles där min arbetsplats ligger. Det fanns mest en massa gamla skabbiga grejer som såldes till enorma överpriser, men även om inget lockade till köp, vare sig estetiskt eller prismässigt, var det rätt trivsamt att gå där och titta på prydnadshästar i naturlig storlek, gröngråa vaser, rosaspräckliga divaner och andra smakfulla gamla ting. Det mesta skulle kunna säljas för en tia på Myrorna, här fick man lägga till minst tre nollor för att få med sig något. Och det är väl just därför man tvingades armbåga sig fram genom horder av identiska Östermalmsgubbar och –gummor för att överhuvudtaget ta sig fram.
Efteråt åkte vi till just Myrorna. Jag hittade två vinylskivor och tre böcker. Jag kom undan med nittio kronor. Min prisklass.
--
Det är måndag, och mitt nya liv har inletts. Från och med den här veckan, heter det, ska jag leva sunt. Jag ska lägga mig i tid, jag ska gå upp i tid, jag ska röra på mig, jag ska inte låta Internet sluka all min tid. Så har det låtit många gånger, men den här gången känns det faktiskt ganska lovande. För, typ, andra gången i mitt liv har jag varit ute och joggat. Den här gången några meter längre än förra. Det är förmodligen bara inbillning, men det kändes som att det var något mindre jobbigt nu. Som att mjölksyran i lemmarna, elden i bröstkorgen och slemmet i halsen gjorde sig påmint någon minut senare än sist. Det känns, peppar peppar, som något jag kanske kommer att kunna förmå mig att fortsätta med.
--
För övrigt väntar jag på tre Tradera-fynd just nu. En Ben Sherman-kavaj, en Junior Boys-skiva, och ett paket med Smiths, New Order och R.E.M-skivor. Inget av det har kommit fram ännu, trots att jag betalade de två förstnämnda för över en vecka sedan. Det är lite, förlåt, mycket, irriterande. Idag när jag kollade mitt postfack låg där däremot ett stort brunt kuvert. Jag väntade inte alls på något stort brunt kuvert, särskilt inte något adresserat för hand. Kuvertet var på tok för platt för att rymma en kavaj och för stort för en skiva. Jag öppnade det. Det var en leverans läsvärda kvalitetstidningar från min forna arbetskamrat Ola. Jag blev riktigt rörd. Jag har inte talat med Ola sedan långt innan jag bytte jobb. Förvisso har jag tänkt höra av mig, men det har inte blivit av. Och nu detta. Så fint. Så omtänksamt. Om inte detta är ett tydligt exempel på mänsklig godhet så vet jag inte vad som är.