Old friends – Bookends.

Måndag 13 oktober - 08

Det är så svårt att få livet att gå ihop ibland, och särskilt under vinterhalvåret. Varenda steg utanför dörren blir ett litet projekt. Varje möte en liten pers. Därför är det extra värdefullt när man träffar vänner och allt funkar. Som när Moa och jag gick på loppis för ett par veckor sedan. Som födelsedagsmiddagen Åsa arrangerade i fredags, med vin, trevliga människor och god mat. Det var trevligt att träffa gamla vänner och bekanta som Linda, Sanna och Karin igen, och jag fick äntligen, efter över ett år, träffa Åsas pojkvän, som verkade lika trevlig och jordnära som jag väntat mig. Eftersom det var fredag och jag är gammal for jag dock hem tidigt. På tunnelbanan träffade jag min gamla klasskamrat Anna, från folkhögskoletiden. Hon verkade trivsamt lullig som jag. Vi talade om hur det är att åldras, att inte orka lika mycket som när man vara tjugo, om stegräknare och middagar, och vid Aspudden klev hon av.
--
På lördagen gick jag upp tidigt eftersom jag hade tvättstugan. Mikaela kom över kring lunch, och vi åt lite. Sen åkte vi ner till Liljeholmen, köpte en flaska vin på systemet och gömde den i bakluckan på hennes bil. Vi tog en promenad till Gröndal, stannade till vid Stadsmissionen där jag köpte några skivor och böcker, och sedan gick vi till Vinterviken. Det var vackert ute, men varken mulet eller soligt. Löv i höstens alla färger föll omkring oss. Vi passerade en begynnande bröllopsfest och en tillhåll för rollspelare. På vägen hem stannade vi och handlade rotsaker och kycklingfilé, som vi sedan lagade till och åt tillsammans med hummus och fetaoströra. Vi drack vin och kollade på en Alan Moore-dokumentär. Hela min lägenhet luktade rotselleri och stekflott. Det var en bra dag.
--
På söndagen åkte jag till Frihamnen, mina jobbkvarter, men den här gången för att gå på museum med Åsa. Det var en polsk konstnär som projicerade svartvita porträttfoton i nedsläckta rum medan höga hjärtslag dunkade genom ett högtalarsystem. Det var enkelt men effektfullt. Efteråt promenerade vi till Karlaplan, tog tunnelbanan till Mariatorget och fikade på Soda tills det stängde.
--
Idag: jobb igen. Sjukfrånvaro en masse på min avdelning, och min trevligaste kollega, han som påminner en hel massa om min gamle vän Mattias i såväl utseende som temperament (han är kolugn – det vill säga lugn som en ko, inte kol i ugn) har typ gått under jorden. Han sjukskrev sig i onsdags och har inte synts till eller hörts av sedan dess. Vad innebär då detta för mig? Tja, en ständigt ringande telefon, frågor jag inte kan besvara, och kollegor som inte har tid att hjälpa mig finna några svar. Frustrerande och ångestladdat. Jag ser inte fram emot att återvända imorgon, och om min begynnande förkylning har något att säga till om är det mycket möjligt att jag slipper.