Fredag 24 oktober - 08
Jag har sovit och jag har vaknat. Det är en fredagskväll av den gamla skolan, men med ny inredning. Min nya halllampa kastar ett varmt och behagligt ljus som reflekteras i min nya hallspegel. Kakburkarna i hyllan ovanför köksbordet ger ett trivsamt intryck, de har tagit räkningarnas plats i stringhyllan. Räkningarna har jag förpassat till en byrålåda i mitt kombinerade soffbord/byrå. Där kan de få ligga och växa till sig.
Jag har morgonrock på mig. Jag har druckit te, ätit en kaka och ett äpple. Jag är rastlös, lite. Jag lyssnar på skivor och försöker skriva. Det går sådär. Internet distraherar mig, Internet och slöheten och glaset med vin som står framför mig på bordet.
--
De senaste dagarna har bara varit, varken särskilt bra eller särskilt dåliga. Det har varit lugnt på jobbet, lite för lugnt. Klockan har gått baklänges, och lugnet gör mig orolig. Tänk om de inte behöver mig längre? Finanskrisen har ju gjort arbetsmarknaden mycket tuffare, och får jag inte förlängt sitter jag i en jäkla knipa. Förvisso berättade Maria i veckan att Johns utlandsplaner hade inställts (varför har han inte meddelat mig?) och att han då hade återvänt till vår gamla arbetsplats. Kanske finns den möjligheten för mig också om allt annat skulle skita sig, men det skulle vara som att amputera sin stolthet och slänga den i sopnedkastet. Jag skulle känna mig smutsig, och min ryggrad skulle aldrig rätas ut igen.
--
Maria var här i onsdags. Vi åt sallad, med tonfisk av fulaste fabrikat, som tyvärr hade helt fel smak och konsistens. Den gick att äta ändå, men det var på gränsen. Trevligt att träffa Maria var det hursomhelst, precis som alltid. Efter maten kokade jag kaffe som vi åt kakor till, och så kollade vi på ”Kulregn Över Broadway”. En trevlig kväll.
Egentligen borde jag verkligen sova. Morgondagen blir hektisk. Ska möta upp Mikaela på stan kring tolvsnåret, handla födelsedagspresenter och alkohol, åka till min bror som fyller, åka därifrån till Moa som har fest och sedan dra därifrån till Bonden Bar och kolla på Aidan Moffat. Det lär bli fint.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment