Mot ljusare tider?

Solen bröt fram idag, strax efter lunch. Jag gick ut ensam på promenad på Stora Essingen. Lyssnade på Low igen, "The Invisible Way" är så majestätisk, egentligen för mörk för att fungera en solig vårdag, men det skänkte tyngd åt mina steg, jag kände mig stark för en stund. Satte mig på en bänk och tittade ut över Mälarens inlopp och utsikten mot staden. Stockholm. Hus. Människor. Bilar. Sen gick jag tillbaka. Fick inte mycket gjort på jobbet. Hade ett möte med en ivrig säljare. Satt en lång stund och pillade fickludd ur iPhonens hörlursuttag med ett gem. Till slut var så pass mycket borta att jag kunde använda den till att spela musik på. I brist på iPod får den funka, även om den egentligen har för lite utrymme för min smak. Jag har blivit bortskämd av min gamla spelare med åttio gigabytes hårddisk där en rätt ansenlig procentandel av skivsamlingen rymdes. Tvingades inse igår, efter ett fruktlöst besök på Re:Pear, att den aldrig kommer gå att laga. I samband med besöket där slank jag också in på Mickes Skivor och köpte mig ett par skivor; Donovans "A Gift From A Flower To A Garden", Leonard Cohens "Songs From A Room" och Anna Järvinens "Buren". Efteråt gick jag och Tobias och drack en öl på Judith & Bertil. Jag behövde se människor och jag behövde se ljus.

Jobbig ångest idag också, men förhoppningsvis på väg att glida undan. Anna likeade en Low-video jag länkat till idag, vilket väl i sig inte är någon jättegrej, men åtminstone någon form av kontakt, vad nu det ska innebära. En liten seger för stoltheten kanske? Har också fått fina mail från en Petra i Hornstull, vilket ger mig en svag förhoppning om att mitt kärleksliv inte nödvändigtvis är nedmonterat för all framtid. Sen består ju livet av bra mycket mer än kärlek, vilket jag påmint mig själv om idag. Jag måste hitta tillbaka till mig själv, till personen som intresserar sig för musik och böcker och människor, som vill lära sig saker och upptäcka och utforska... Inte bara sitta och leta livs och kärlekstecken från någon som redan tydligt markerat sitt ointresse.

Jag stannade till i Liljeholmen efter jobbet. Handlade tre skivor åt mig och en Minecraft-bok till Frank. Sedan Blutsaft på Kvantum, för nu ska jag må bra. Min bror säger att han piggnade till väsentligt sedan han började med det. Jag hoppas på samma resultat.

Frank var på lysande humör när jag hämtade honom, och vi läste Minecraft-boken som godnattsaga.

Kärleken till sitt barn är också kärlek.