The week never starts round here.

Fredag 9 november - 07

Den första snön har fallit, tjocka vita klumpar som sedan övergått i vanligt regn, och tillbaka till snö igen. Grannen har fest, spelar gitarr och röker, och någonstans ifrån läcker röken in i min lägenhet, där jag har fredagsmys i sängen med teveserier (”The IT-Crowd”, ”Tell Me You Love Me”) och film (”Backwoods”). Jag är trött men jag överlever.

Veckan har varit ganska okej. I måndags fick jag jobba över en halvtimme på grund av ett datastrul som gjorde att jag inte kunde slutföra en arbetsuppgift i tid. Det var extra surt eftersom Valle var i stan, högst tillfälligt, och nu han jag bara träffa honom och David i en halvtimma innan jag var tvungen att dra vidare. Vi sågs på Falafelkungen vid Stadsbiblioteket, jag åt en meny och sen var det redan dags att röra på sig. De skulle vidare och kolla på Arcade Fire, och jag skulle möta Moa längre ner på gatan, så jag sa farväl till mina vänner och förlängde stegen. Tyvärr gick jag först åt helt fel håll, så jag fick vända om och förlänga stegen ytterligare, men till slut befann jag mig i alla fall utanför ABF:s lokaler, där vi skulle bevittna en debatt i ämnet yttrandefrihet kontra kränkningar. Det var en intressant debatt, helt klart. De utgick från boken ”Myggor och Tigrar” och Lars Vilks teckning av Mohammed som rondellhund. Debattörerna själva lyckades få de vitt skilda exemplen att ändå framstå som ganska närbesläktade, medan de åskådare som gav sig in i debatten sällan såg några röda trådar. De var där antingen för att debattera litteratur eller religion, aldrig bådadera. Mest givande med debatten var nog ändå, för min del, att jag började längta tillbaka till journalistiken. Det var så länge sen jag överhuvudtaget tänkte på att det yrket var något jag en gång utbildade mig till, att det var något jag en gång ville ägna mig åt. Nu känns det som att jag kanske vill det igen. Det är inte så dumt.

På jobbfronten är det också trevligt att kunna berätta att Proffice har hört av sig igen. Nästa fredag är det dags för intervju nummer tre (av hur många?) och jag pendlar varje dag mellan att desperat hoppas att jag ska få det och att känna att det inte spelar någon större roll. Ofta kan det svänga rejält under en och samma dag. Igår exempelvis, hade vi workshop. Vi isolerade oss på ett separat kontor, åt god mat och varvade regelrätta möten med uppgifter av teambuildingkaraktär. En del grejer kändes roliga och givande, men det var mycket floskler och mycket tomma ord som mest yttrades för husfridens skull. Då drömde jag om den dag jag får lämna in min uppsägningsblankett.
Efteråt åkte vi in till centrum, där vi bjöds på mat på Jensens Böfhus. Det var ingen höjdarmåltid, men blev ganska trevligt ändå eftersom jag fick i mig två öl, och fick precis den respons jag behövde för att hålla låda ordentligt. Jag och Maria fick syn på en prydnad i form av en ko med ett väldigt ångestladdat uttryck i ansiktet, och den kon blev ett återkommande skämt under kvällen. Sen blev det lite tristare när vi skulle dra vidare, och mina förslag blev fullständigt utklassade i antal röster. Vi hamnade till slut på Bishops Arms, där ölen var så dyr att jag inte hade råd med mer än en, och därmed fick kvällen ett ganska abrupt slut utan att något särskilt spännande skedde. Känns ganska talande för hela den här veckan. På gott och ont.