Wermland.

Måndag 20 oktober - 08

Klev av tunnelbanan i Bredäng och gick för att handla. När jag kom ut ur butiken hade det mörknat, trots att jag åkt direkt från jobbet. Det kändes märkligt. Lite melankoliskt, lite välbekant och tryggt. Jag lyckade tajma en buss tillbaka till Mälarhöjden. Det störde mig att jag glömt min bok på jobbet, och således blev utan färdlektyr, men det var ganska mysigt att sitta där och se Bredäng susa förbi. Vid ett tillfälle hjälpte jag en tant som inte lärt sig hur bussdörrarna av idag fungerar. Hon gav mig ett leende som tack.

Väl hemma blev det lite tråkigare. Jag kände en närmast förlamande trötthet inom mig, så jag nöjde mig med att värma på lite ravioli som jag kryddade med oregano, och sen gick jag och la mig. Jag hade dock ingen ro att sova, så jag slog på en skiva med O.M.D, traskade runt planlöst i lägenheten och hamnade snart vid datorn, utan energi nog att göra något av allt det som egentligen borde göras.
Det som borde göras är en rejäl räd i lägenheten. Jag borde rensa ut, göra plats strukturera, sortera, städa. Igår kväll kom jag hem med ungefär fyra stora papperspåsar fulla med loppisfynd från min Karlskogavistelse. Kakburkar, vinylskivor, en teakspegel, ljusstakar, ett litet soffbord, en hallampa. En del har jag ordnat med. Kakburkarna är diskade och fyllda med innehåll. Soffbordet är på plats. Men spegeln står lutad mot väggen, lampan ligger på köksbordet. Alla mina inredningsprojekt sker i snigeltakt, medan jag ligger på soffan och låter min lediga tid flyta förbi.

I förra veckan var jag sjuk tre arbetsdagar och ledig en. Det blev en hel del slöande på soffan, snorande och snörvlande och häckande framför datorn. Jag lyssnade på en och annan skiva också, såg lite film, skrev lite, drack mängder av hett vatten med citron och honung.
När fredagen kom packade jag, Mikaela och Johanna in oss i Mikaelas bil och åkte till Karlskoga. Vi åt middag hos mamma när vi kommit fram, och tog sedan en promenad på stan. Det var iskallt och mörkt, och torget var fullständigt folktomt. Vi gick till min gamla lägenhet på Fabriksgatan. Det kändes konstigt att jag bott där, det tyckte vi båda. Vi gick tillbaka, satte oss i mammas soffa en stund, och sen gick vi ut igen. Vi gick till Red Brick. Jag köpte en öl, Mikaela ett glas vin. Vi satt där och snackade en stund. Jag såg ingen jag kände, men en jag en gång känt. Ett hatobjekt från högstadiet. Han hälsade inte, naturligtvis inte jag heller.
Jag blev lite dyster av att sitta där. Vid ett tillfälle gick jag på toaletten. Det var ett kort besök, ändå började någon rycka i dörren och muttrade ”Hur lång tid kan det taaaaaaaa att gå på toa egentligen?” på sin utvecklingsstörda värmländska. Han hoppades väl på att få piffa upp sin utekväll med att få ge någon lite stryk. Vi gick hem innan något sådant kunde hända.

Dagen därpå var det panisk loppisrunda genom hela Karlskoga. Vad jag hittade har jag redan redogjort. Vid halv två åkte vi upp till min pappa, vars femtioårsdag var själva anledningen till att vi åkt till Karlskoga. Det var trevligt att träffa honom, Maggan, katterna, farfar och andra släktingar man inte sett på länge. Trevligt men lite konstigt. Även den här kvällen avslutades tidigt, eftersom Mikaela hade ont i magen och jag var utpumpad efter ett hektiskt dygn. Att jag sovit på mammas soffa hade heller inte gjort några under för nattsömnen.

Även söndagen bjöd på ett loppisbesök, det mest givande hittills. Det har öppnat en stor, välsorterad loppmarknad bara ett stenkast från pappas hus. Den fanns där redan i sommeras, och efter mitt förra besök där var jag en stringhylla rikare. Även denna gång gav den rejäl utdelning, för såväl mig som för Mikaela och mina syskon. Det var en fullproppad bil som lämnade Karlskoga några timmar senare.
Och nu alltså en fullproppad lägenhet att åtgärda.
Kanske imorgon.