E-burgh.

Edinburgh kom och gick och var över på ett ögonblick. Men fint var det. Roligt. Vackert. Vilken stad! Vi kom dit på fredagskvällen, efter många om och men. Flyget till Oslo var försenat, så vi hade bara en kvart på oss att byta, och var ett tag osäkra på om vi överhuvudtaget skulle komma fram den kvällen. Men det löste sig. Flygresan i övrigt gick bra, men ovan som jag är (har inte flugit sedan 2008) tyckte jag det var ganska obehagligt med luftgropar och motorljud som plötsligt förändrades. Vi landade hur som helst bekvämt och säkert, och tog en taxi från flygplatsen till hotellet. Edinburgh var redan mörkt vid det laget, men vi tog en promenad i kvarteret, åt burrito och drack öl, tog oss till deras svar på Gamla Stan, imponerades av fasaderna, tinnarna och tornen, jag dregglade lite utanför en Harris Tweed-butik, och så gick vi tillbaka och sov.

Dagen efter, en dag av oändliga promenader, inköp av tweedrock och fairisle-tröja, FIsh & Chips-lunch på turistigt sunkhak och senare öl och bönburgare på hipsterställe, följt av ännu mer promenerande och ett stort antal stopp för öl och whisky på vägen. Knäppte mycket bilder, på vyer, hus, mat, människor. Trivdes väldigt bra med allt, utom med hotellfrukosten, som var i torftigaste laget. Jag beställde in haggis som tillval, och det äter jag aldrig igen.

Dag tre var söndag. Vi promenerade runt i stans mer centrala delar, bortom de värsta turiststråken. Jag köpte ett par ökenkängor. Vi gick upp på Calton Hill, tittade på monumenten och utsikten, besökte en gammal gotisk kyrkogård, där posebilder togs. Lunch intogs på thairestaurang med vita dukar, kanske helgens kulinariska höjdpunkt. De är bättre på asiatisk mat än på sin egen matkultur, skottarna. Åt dock, senare, en väldigt god paj på lamm och mango chutney, på en folkmusikpub, där vi också drack flera öl och whisky. Jag testade Lagavulin, som inte var dum. Hade vår egentligen enda konversation med en skotte, och blev, förvisso på skämt, men ändå, hotade få stryk och bli nerkastade för en trappa. De är faktiskt inte världens hjärtligaste eller mest inbjudande folk, skottarna.

På hemresedagen åt vi brunch på ett trevligt café mitt emot fiket där JK Rowling skrev Harry Potter. Gick sedan till skivbutik för att köpa skivor, men jag hade slut på pengar och fick lov att låna av Tobias. Det var det värt, skivorna var bra. Sen tog vi taxi till flygplatsen och for hem. Flyget gick vid tre, via Köpenhamn, och jag var hemma i lägenheten vid halv tio på kvällen, redo för en ny arbetsvecka.

Nästa gång, för nog blir det en nästa gång, vill jag se mer av naturen. Bestiga den höga toppen bortom Calton Hill, titta på staden därifrån. Ta mig ner mot hamnkvarteren, få saltstänk i ansiktet, Ta tåget till Glasgow. Ta bussen ut på landet. Men jag är nöjd även utan att ha gjort något av detta. Edinburgh var en stad som kändes väldigt mycket jag, på de allra flesta sätt.

Veckan i övrigt har varit hektisk. Mycket att göra på alla fronter, och jag har känt mig rysligt oproduktiv och oinspirerad på jobbet. Ute faller de sista löven. Hösten har kommit längre här än i Skottland. Erika var här och sov över i onsdags. Det var fint. Vi formulerade vår relation, utan att ge den några etiketter, konstaterade att vi inte träffar några andra ”för att vi inte har tid med det”, vilket vi skrattade åt och sedan förtydligade för varandra att det givetvis inte var enbart därför vi inte träffar andra. Vi pratade om att jag kunde börja sova över hos henne även när hennes dotter är hemma efter att jag fått träffa henne, vilket jag ska göra imorgon. Frank är också med, så nu ska alla träffa alla. Lite nervöst. Men fint. Hoppfullt.

Jag köpte hem en pumpa idag. Karvade ut ögon och mun, satte i ett värmeljus, ställde ut på balkongen. Det blev fint. Frank gillade den. Han sover i sin säng nu. Snart sover jag i min.