Hosthöst och öronsus.

Det är alltid spännande med nya utmaningar. De gångna veckorna har jag till och från tampats med flimmer i synfältet. Natten till söndagen vaknade jag av att det gjorde sprängande ont i ena örat. Jag hade haft ont i halsen när jag lade mig på kvällen, och smärtan hade successivt ormat sig upp genom ansiktet och upp till högra örat, där den nu satte sig och genererade så mycket smärta att jag omöjligtvis kunde sova. Jag låg på en madrass på golvet i Franks rum. I vardagsrummet låg mamma, kusin Sandra och syster Johanna, så dit kunde jag inte gå. Och fler rum finns inte i min lägenhet, så att hitta något att distrahera sig med, för att få bort tankarna från smärtan, det var inte att tänka på. Det var bara att ta en ipren och härda ut. Lyckligtvis gjorde tabletten susen, efter någon timme. Men jag har fortfarande lock för örat. Trehundra kronor och ett läkarbesök senare har jag dock penicillintabletter att äta mot det, så jag hoppas det ska vara övergående. Nog för att filter mot omvärlden kan vara bekvämt ibland, men inte den här sorten.

Nåväl, denna kväll har jag druckit citronté som jag fått av Wael, mot förkylningen. Jag har portionerat ut lösgodis i plastpåsar, som sedan ska delas ut i fiskdammen på Frank barnkalas på torsdag, allt medan mitt fungerande öra lyssnar på Vincent Gallos ”When”, som jag köpte på någon loppis för någon vecka sedan. Tiden och skivköpen och bokköpen, allt flyter samman.

Tobias och jag har bokat boende till Edinburgh nu. Det är bara två och en halv vecka kvar. Jag vet inte hur jag ska få pengarna att räcka, vi kommer tillbaka till Stockholm samtidigt som oktoberlönen betalas ut, men jag får väl låna av mig själv, hur ångestfyllt det än må vara, Pengar försvinner i en rasande takt när man har barn som fyller år och en ny relation på gång, som ska vårdas. Men det är kärt besvär. Igår var jag med Erika på en restaurang, ett spanskt hål i väggen vid Mariatorget, som hade fantastisk mat och god öl. Därefter tog vi en promenad i kvarteret, hand i hand, stannade i gathörn och kysstes, kände höstkylan mot kroppen, och gick sedan upp till henne, där vi drack té och jag sov över. Hade en del ocharmiga hostattacker under natten, men i övrigt var det en fin kväll och en fin natt. På morgonen åkte jag bara in till jobbet för att hämta datorn, och åkte sedan hem. Mådde inte bra alls på grund av öroninflammationen, förmodad feber och allmänt förkyld känsla. Fick minimalt med arbete utfört, orkade med nöd och näppe gå och hämta ut ett par skor på posten, samt handla godiset till Franks kalas. Jag hoppas penicillinet ska bita, för i helgen är jag barnledig och Erika och jag har lagom storslagna planer som jag inte vill hosta sönder.