Girls of summer.

Tisdag 7 augusti - 07

Semestern är slut. Imorgon börjar jobbet igen. Lagom till detta kom värmen, som hållit sig borta sedan i april någon gång, tillbaka. Jag skulle kunna skriva något om att den kommit tillbaka enbart i syfte att jävlas. Det vore så typiskt mig. Men faktum är att värmen är så behaglig och upplivande att jag inte förmår det. Jag försöker njuta av den så mycket jag bara kan istället, njuta av solen, hettan och att jag, arbetet till trots, har mitt schema fullklottrat med saker att göra i veckan. Öl med arbetskamraterna ikväll – Cissi slutade i fredags, och ikväll ska vi fira av henne. Spaghetti, köttfärssås och film med Fredrik på onsdag. Fika med Linda på torsdag, för första gången på evigheter – hon har varit bortrest och sedan bott i Uppsala ett tag. Fredag blir egentid om inget annat dyker upp, och på lördag ska jag träffa Åsa, också för första gången på evigheter. Tänka sig, vi brukade bo tillsammans och umgås varje dag. Nu har jag inte sett henne på hela sommaren. Ingens särskilds fel eller så, men lite märkligt och sorgligt är det.
Nu vet jag vad ni tänker: ”Den där Niklas, oj vilken player han måste vara som frotterar sig med så mycket tjejer hela tiden.”
Jag tror också att några tänker: ”Oj vad den där Niklas skriver om öl hela tiden. Han ser sig säkert som någon häftig, dekadent Bukowski-typ, när han i själva verket bara framstår som en förvuxen fjortonåring som skryter om hur full han varit i helgen.”
Jag väljer att bemöta påstående ett med att säga såhär: Nej. Saken är den att jag har fler tjejkompisar än killkompisar. Konstigare än så är det inte. Så har det varit länge. Vet inte vad det beror på riktigt. Att jag sedan tycker om att berätta om utekvällar, ölpimplande, och de kryptiska, tvetydiga ord och meningar som ibland yttras vänner emellan under alkoholens påverkan, beror helt enkelt på att jag inte har något mer spännande att berätta. Jag lever ett ganska enkelt, enformigt liv. Det händer inte så mycket. Jag jobbar och sliter och sover och äter och umgås, och oftast är allt ganska tråkigt. Men så sitter man där med varsin öl, och så kommer en sån där mening som man inte riktigt vet hur man ska tolka, och plötsligt känns livet lite fascinerande att leva för en stund. Och det är väldigt sällan de där meningarna kommer utan att alkohol är inblandat. Tyvärr.
Där någonstans bemötte jag nog påstående två också.
--
På sätt och vis känns det skönt att börja jobba imorgon. Det finns naturligtvis tusen anledningar att börja kallsvettas bara vid tanken på att sjunka ner i den där förbannade kontorsstolen igen, men det finns aspekter av arbetslivet som jag saknat nu under semestern. Rutinerna, till exempel. Att gå upp på morgonen och gå och lägga sig på kvällen. Att tvingas ta vara på de lediga timmarna. Att komma i balans. Frågan är om det finns någon verklighet i mina föreställningar om hur det ska vara att komma tillbaka, eller om jag bara romantiserar? Jag vet inte. Men en sak är (ganska) säker: jag ska inleda med en vit vecka. Jag har varken råd eller lust att dricka mer nu på ett tag. Att fortsätta i samma tempo som jag gjort den här sista semesterveckan vore nog inte lämpligt ur hälsosynpunkt heller. Dessutom ser jag fram emot att ta det lugnt, läsa, se filmer, reflektera och umgås under ordnade former. Så idylliskt det låter. Får se hur det fungerar i praktiken.
--
Satt på Debasers uteservering en stund med Louise, Olof och Emma igår. En mås bajsade på mig igen. Två gånger inom loppet av en vecka, och ändå har de inte fått till någon riktig fullträff. Denna gång klarade jag mig undan med lite kladd på byxbenet, och det mesta fick jag bort med lite papper och vatten på toaletten. Jävla måsar.
I övrigt var det en toppendag. Innan Debaser-besöket hade Louise och jag tryckt i oss rejält med mat på Fåtöljen på Hornsgatan, vandrat runt lite planlöst, flanerat, som det heter. Jag köpte en billig men tegelstenstjock Tom Wolfe-pocket på Stadsmissionen och lade därmed till ytterligare en bok i den ständigt växande ”ska läsas”-högen, som nu alltså består av Tom Wolfe – En Riktig Man, Norman Mailer – Hårda Killar Dansar Inte, Peter Weiss – Exil – Två Romaner, Chuck Palahniuk – Lullaby, Steve Sem-Sandberg – Theres, Nick Flynn – Ännu En Jävla Natt I Suck City och Klas Östergren – Attila. Mest en massa machoskit, men en del av det är säkert bra.
Hursom, efter Debaser följde jag med Louise till Östermalm och hälsade på hennes mamma och hennes hund i mammans frisersalong. Åkte därifrån tillbaka till Söder och mötte upp A på Medborgarplatsen. Vi tog två öl på Snapps uteservering och promenerade sedan ner till Slussen. Det hade som sagt varit ljuvligt varmt hela dagen, och kvällen var en av sommarens finaste. Vi köpte varsin glass och gick sedan längs Mälaren bort till Skinnarviksberget, varifrån man hade utsikt över i princip hela stan.
”Har vi inte varit här tidigare, för länge sedan?” frågade jag.
Det hade vi inte, jag tänkte tydligen på något berg vid Vasaparken. Jag kan inte min Stockholmsgeografi så bra, men vi satt ändå där en stund och försökte utröna var olika förorter kunde tänkas ligga någonstans. Det var en mysig kväll, en bra avslutning på en ganska perfekt dag.