En dålig historia.

Söndag 18 maj - 08

I sängen, inlindad i sängkläderna likt ett bandagerat vårdpaket, obducerar jag den gångna natten. Lyfter ut händelser, repliker, radar upp dem och försöker organisera dem. Men det är svårt. Det är ett enda virrvarr.
--
Efter jobbet bestämde jag, Maria och John oss för att ta en after work, och vi siktade in oss på billigaste och sunkigaste möjliga hak. Vi hamnade lämpligt nog på Söderport. Inte nog med att de utnämnts till Stockholms mesta sunkhak, de har förmodligen Stockholms billigaste öl också. Tyvärr hade de höjt priset med fem kronor glaset, från nitton till tjugofyra, men det gick ändå att beställa in en pommestallrik med bearnaisesås och tre öl för totalt hundrasjutton kronor, så det gjorde jag. De andra beställde in öl och vin, och vi satt där en stund, snackade, bondade, avslöjade hemligheter, och när klockan började dra iväg lyckades jag lura i mina vänner att det skulle vara en bra idé att haka på hem till Fredrik, så vi tog en buss till Skanstull, och när vi väl var framme ringde jag och hörde så det var okej. Och det var det. Så snart satt vi i hans lägenhet som så många gånger förr, dock en ganska ny konstellation människor, smuttade vin, lyssnade på skivor och snackade. Tyvärr snackades det en del politik, och Maria, som väl är den enda i sällskapet med avvikande syn på hur landet borde styras, kände sig nog en aning utanför. Jag lyckades, trots detta, få både henne och John att haka på oss andra till Pet Sounds Bar. Jag behövde en del övertalning själv. Jag har, som sagt, aldrig haft särskilt roligt på det stället. Den här kvällen flöt det dock på bättre än någonsin, förmodligen eftersom vi faktiskt fick tag på sittplatser, vilket inte tillhör vanligheterna. För det mesta blir man bara ståendes någonstans med en öl i handen, och vaggar nervöst av och an på stället. Nu kunde vi istället sitta och snacka, vilket sällan är helt otrevligt.

Det var dock här, vid bordet på Pet Sounds Bar, som kvällen tog en vändning mot det mer absurda. John försvann iväg på jakt efter jazztobak. Maria, som satt och SMS:ade med en manlig bekant, meddelade att nämnde bekant ämnade komma och spöa oss. Vi bestämde oss för att pysa.
Fredrik hade missförstått saker och ting, och var nojig.
”Jaha, ska det komma nån jävla langare och spöa oss eller?” Jag var sur.
”Var det verkligen nödvändigt att höra av sig till honom?”
Maria blev sur.
”Men hallå! Skuldbelägg inte mig här!”
Det slutade med att jag, Fredrik och Frida själva hamnade på efterfest i Fredriks lägenhet. Jag köpte med kebab och tunnbrödsrulle upp, och vi drack varsin folköl till det. Efter en stund anslöt John. Saker och ting blev än konstigare. Jag och John satt och fnittrade i köket. Fredrik låg i sängen och fnittrade åt något roligt i taket, och strax därefter somnade han. Emma kom förbi, helt otippat. Jag gav henne en folköl, och vi snackade en stund. Jag frågade Frida, som också höll på att lägga sig, om jag kunde låna soffan och sova över, och det kunde jag, men hon tyckte jag kunde be mina arbetskamrater att gå först. Emma protesterade och ville inte gå.
”Vi stör väl ingen?” tyckte hon.
”Men… de sover ju där ute”, sa jag, och till sist lyckades jag schasa iväg dem, och i hallen bestämde jag mig för att dra jag också. Att åka hem skulle bli jobbigt, men att få sova i sin egen säng och vakna upp sin egen takt, är oftast, för att inte säga alltid, värt besväret. Så var definitivt fallet denna natt. När jag vaknade på lördagsmorgonen var det med en baksmälla av sällan skådat slag, och den höll i sig ett helt helvetiskt dygn. Var fredagskvällen värd en hel förlorad lördag? Nej. Blev det en bra historia av det? Inte ens det.