Dagen efter-ånger.

Lördag 3 maj - 08

En himmel som växlar mellan mörkblått och vitt. Skator hoppar runt på gräsmattan nedanför balkongen, kraxar och lyfter på svarta vingar. Jag är trött. Jag är rastlös. Jag är pank. Jag vet inte vad jag ska göra med den här lördagen. Jag är skäggig men orkar inte göra något åt saken.
--
Jag har funderat en del på det här med dagen efter-ångest. Länge trodde jag att det var något som inte drabbade mig, något jag var förskonad från. Det hade ju onekligen varit ganska jäkla skönt. Ångest har jag ju så det räcker och blir över ändå. Men fullt så enkelt är det ju inte. Det som andra kallar dagen efter-ångest har jag bara valt att kalla något annat. Tomhet. Aldrig är jag så tom som dagen efter. Morgonen brukar gå bra. Jag vaknar, är lite snurrig, ibland väldigt snurrig, ibland mår jag hemskt dåligt rent fysiskt, och naturligtvis är det ingen humörhöjare. Men ångest? Nej. Snarare ånger. Jag förbannar mig själv för att jag försatt mig i detta djävulska tillstånd, men jag tar det ändå med ro. Imorgon är en annan dag, efter regnet kommer solsken, och så vidare. I yrseln virvlar minnen av gårdagskvällen upp, saker som sagts, saker som gjorts. Jag gör sällan bort mig på fyllan. Alkoholen förändrar inte min personlighet så pass mycket att jag ställer till med några större skandaler. Således är förmiddagen oftast lugn, även när illamåendet är som mest påtagligt. Men det blir alltid värre framåt eftermiddagen. Det är då den bryter ut, tomheten. En mörkblå känsla lägger sig över tillvaron. En känsla av längtan, en känsla av saknad. Den kommer varje gång, oavsett hur gårdagen varit.
--
I onsdags hade jag fest. Det har blivit mycket fest senaste tiden. Det hör väl våren till antar jag. Får bli lite skärpning nu ett tag. Det här är inte bra för ekonomin, och inte för levern heller. Men trevligt var det, till och med mycket trevligt. Louise hängde på direkt efter jobbet, och vi köpte pizza på pizzerian uppe i backen. Det var mitt första besök där, men inte sista. Pizzan var mycket god. Jag drack en öl till, och sen öppnade jag en flaska vin. Min syster och hennes pojkvän var på besök i stan, och de anlände strax efter att vi blivit klara med pizzorna. Därefter anlände Ola, sedan John och Jens, Maria och Ida, Camilla och hennes vän Tess (grannen som jag delade taxi med för några veckor sedan), och till sist även Tobbe och Sara. Så många människor har jag aldrig haft i min lilla lägenhet tidigare, och det lär nog dröja tills jag har en lika stor samling här igen. Jag hade rätt underhållande samtal med de flesta festdeltagarna, och alla såg ut att ha roligt. En höjdpunkt var när Maria och jag dansade till Mylo på den en kvadratmeter lilla delen av vardagsrumsgolvet som finns tillgänglig mellan stereon och köksbordet. Vi skulle egentligen till Debaser, som hade premiär för uteservering denna Valborgsmässoafton, men vi hade så trevligt hos mig att vi struntade i det. Istället drack vi upp allt mitt Lissabon-vin, alla de fyra och en halv flaskorna, den sista slurken ur plastglas som vi tog med oss till tunnelbanan.
Under hela kvällen väntade jag på att L skulle ringa, men det gjorde hon aldrig. Jag hade ringt henne kvällen innan och hört om hon ville komma, och det ville hon eventuellt. Hon skulle närvara på en skolfest, men eventuellt skulle hon dyka upp hos mig lite senare. Eller så så skulle vi ses ute, det fick tiden utvisa.
”Jag ringer dig”, sa hon, men det gjorde hon alltså aldrig. Det gjorde mig lite besviken, men samtidigt hade jag så roligt att jag kunde hantera det. Vi hamnade på Baba Sonic, och jag dansade en hel del med Camilla, och det gjorde ju naturligtvis också sitt till. Vid tre stängde stället. Jag, syrran och hennes kille gick och käkade äcklig kebab och delade sedan en taxi hem till Mälarhöjden. Jag sov, vaknade, till första maj-frukost åt jag gammal kinamat i solskenet på balkongen, och resten av dagen ägnade jag åt den tidigare nämnda och beskrivna tomheten.
--
Även igår var jag ute. Efter jobbet tog jag en fika med Julie och Andreas som var i stan tillfälligt, och efteråt knallade jag bort till Fredrik. Vi lyssnade på skivor, drack lite öl och vin, snackade, gick till Pet Sounds Bar, som var lika frustrerande som alltid, gick sedan till Debaser, där jag bara orkade stanna en liten stund innan jag åkte hem. Jag var väldigt off den här fredagen.
Och det samma kan väl sägas om dagen som varit. Jag har tagit en promenad till Axelsberg och tillbaka, och i skydd av kvällsmörkret har jag bökat upp lite jord ur rabatten så att jag äntligen har kunnat plantera några av de salladsfrön jag köpte för över en månad sedan. Antingen är detta en totalt meningslös lördag, eller så är det baksmällan som fortfarande sitter i sedan onsdagen.