I think I smell a rat.

Fredag 21 november - 08

På vägen till jobbet, den sista lilla sträckan mellan tvärbanan och entrén, ser jag en skata som sliter inälvorna ur en död råtta, på precis samma sätt som man annars kan se fåglar slida daggmaskar ur jorden efter en regnig sommardag. ”Stora Essingen, dag 3”, tänker jag, drar mitt kort i kortläsaren och kliver in i värmen.
Trots syner som den tidigare nämnda finns det många plus med att ha flyttat. Utsikten från kontoret – vi sitter på näst högsta våningen – är fantastisk. Glittrande vatten alldeles nedanför, klippor och hus på andra sidan. Det är storslaget. När tvärbanan dundrar över Essingebron kan jag, om jag vinklar på huvudet, se mitt hus i horisonten. Och när våren kommer, om jag är kvar på jobbet när våren kommer, kan jag utan större åthävor cykla till min arbetsplats. Det är bara att cykla ner förbi Klubbensborg och sen sladda förbi Gröndal via Vinterviken och så upp på Essingeleden. Samma väg som Moa och jag promenerade för några veckor sedan, innan hösten blev till isande vinter.
--
Tidigare i veckan lyckades jag, min tomma plånbok till trots, att uppdatera jag min garderob. Efter ett antal misslyckade Tradera-köp, bland annat två Ben Sherman-kavajer, där den ena såg rent gräslig ut och den andra satt som ett tält, trots rätt mått och proportioner, har jag svurit att aldrig mer köpa kläder över nätet. Det är helt enkelt för riskabelt. Trots detta kunde jag inte motstå att bjuda hundraåttio kronor på ett par grå byxor häromveckan. De var av ansenligt märke, aldrig använda, och prislappen, som fortfarande satt på, visade ett pris på fem gånger den summa jag faktiskt betalade. Då jag kunde åka in till Södermalm och möta upp säljaren slapp jag också betala frakt, vilket var välkommet.
Innan mötet drog jag runt lite på stan för första gången på mycket länge. Slank in på Judiths och köpte mig en halsduk. Det var fruktansvärt kallt ute, snöblandat regn störtade mot ansiktet i horisontell riktning, så den var en välbehövlig investering. När jag slutligen kom hem ägnade jag återstoden av kvällen åt att sy i nya knappar i min vinterrock. Jag kände mig som ett fattighjon, fast på ett charmerande sätt.
--
Ikväll, fredag, ligger jag på soffan, dricker kaffe och lyssnar på skivor. Det är behagligt. Efter jobbet idag spontanstannade jag vid Stadsmissionen vid Liljeholmen, och gick därifrån med en hel uppsättning böcker, en cd-skiva och en singel. Kom hem, värmde gårdagens matrester – wokade grönsaker med köttfärs och sås på dijonsenap, och lutade mig sedan tillbaka på soffan. Tänkte sova, men ändrade mig, kokade upp kaffe, och så har kvällen förflutit, skivorna har lagts på hög, dialogfönster från MSN har hoppat upp och ner, värmeljus fladdrar på köksbordet, snart är det dags att gå och lägga sig.
--
Jag insåg här tidigare i veckan, eller om det var i slutet av förra, att jag skulle vilja arbeta med radio. Det är något jag insett redan för länge sedan, på den tiden vi sände närradio i Motala, men helt glömt bort. En nygammal insikt, således. Frågan är väl vad jag ska göra med den? Plugga radio? Yeah, that’ll happen… Men det är skönt ändå, att kunna drömma om en karriär bortom den tillvaro jag nu är, eh, mitt uppe i.