So much whine it should be served with some good cheese.

Söndag 9 november - 08

Vår värsta tid är nu. Snökallt ute, men ingen snö. Grå skyar, mörkbruna löv på svarta grenar. Lamporna tända hela dagarna, för dagsljuset lyser inte upp, det bara är där.
Och mitt i allt detta, den sämsta helgen på evigheter. Med grumliga telefonsamtal, ältande som inte leder någonstans, ansiktet begravd i kudden, högljudda svordomar i en ensam lägenhet, riktade mot ingen och alla. Stereon spelade dova, långsamma låtar med 80-talsproduktion.
Först på kvällen blev det bättre. Kanske för att mörkret plötsligt blev naturligt. Mikaela och jag åkte hem till hennes vänner J och F, och blev bjudna på en riktig brakmiddag. Kalvgryta med potatis, en hel massa vin och en efterrätt bestående av hemlagad glass med nötter, samt små bakverk som såg ut som små bullar men smakade himmelskt. Från att ha rört sig i slow motion hela dagen, flög nu tiden förbi. Jag var dubbelbokad och stressad, skulle träffa Fredrik kring nio, men nu hade klockan redan hunnit bli tio. Lyckligtvis bor F och J nära Skanstulls tunnelbanestation, och därifrån är det ju raka spåret till Odenplan, där Fredrik och jag skulle mötas upp. Han var sur när jag kom fram till Tranan. Inte för att jag var sen, utan för att jag hade dubbelbokat, när vi bestämt för flera veckor sen att vi skulle gå ut. Jag förstod honom. Det är bara så mitt liv ser ut numera; det är svårt att få allt att gå ihop.
Tjurigheten släppte snart och det blev rätt trevligt trots allt. Frida kom förbi, men Tranan kändes lite för trångt och högljutt, så vi gick upp till Vasas istället. Där var det betydligt mer sansat, så vi tog ett bord och beställde in en öl till mig och varsitt glas vin till dem. När dessa druckits upp var det redan dags för stängning. Hade det här varit för ett år sedan hade det säkert blivit efterfest hos Fredrik, men nu blev det direkt hemgång istället.
Lyssnade på Håkan Hellströms senaste på vägen hem, och mindes våren. Enklare tider. Det ösregnade när jag klev ut ur tunnelbanestationen i Mälarhöjden, och jag skyndade mig hemåt. När jag kom hem kokade jag nudlar och snackade med Maria i telefon. Somnade först vid tretiden, och drömde obehagliga drömmar.