Eveningland.

Söndag 3 juni - 07

Klockan är snart halv elva. Det är fortfarande ljust ute. Jag lyssnar på The Innocence Missions ”Glow”. Jag måste ha fler skivor med The Innocence Mission. Vackrare, sprödare, mer genuin och kärleksfull pop får man leta länge och väl efter. Det närmaste jag kan komma på är Granada, Mazzy Star och, i vissa stunder, Hem.
Men nu var det ju inte musik vi skulle prata om, eller hur?
Den här söndagen bjöd på några goda timmar, de enda riktigt goda timmarna på hela helgen.
På morgonen åt jag frukost i sängen och drack två rejäla koppar kaffe. Kollade på Woody Allens ”Hanna Och Hennes Systrar” under tiden. En ganska behaglig förmiddagsfilm.
Sen gjorde jag mig i ordning, lät rullgardinen rulla upp, gick ut i junidagen och låste dörren. Det var varmt i solen men kallt i skuggan. Jag åkte in till stan för att ta en kopp kaffe på String och låna deras trådlösa nätverk. Skulle betala några räkningar, kolla mailen och döda lite tristess. Tänkte eventuellt gå förbi Stadsmissionen och unna mig något klädesplagg, någon bok eller skiva på vägen hem också. Det trådlösa nätverket vägrade dock att fungera, eller så var det min dator det var fel på, jag vet inte. Det gjorde inte så mycket, för jag fick sms av Anna M som undrade om jag ville ta en fika, och det ville jag ju förstås. Precis som förra söndagen kunde jag slinka förbi och låna hennes bredband också, så mitt ursprungliga ärende löstes på ett smidigt sätt. Kikade in på Stadsmissionen på vägen, och särskilt mycket böcker och kläder att hänga i julgranen fanns inte, men desto fler skivor. Ett av de finare fynden var Tom Waits ”Rain Dogs” på vinyl för sextio kronor. Eftersom jag redan köpt en hel del skivor den senaste veckan, och dessutom inte har särskilt stor glädje av vinylskivor (blir ändå aldrig att jag lyssnar på dem), bestämde jag mig för att ställa tillbaka den i backen.
Anna M och jag åkte in till Mälarhöjden. Jag ställde in datorn i lägenheten, och sen tog vi en promenad mot Bredäng.
Jag har en längre tid haft planer på att besöka ”Lyran”, ett café med anor ända från Bellmans tid. Varje gång jag nämnt att jag bor i Mälarhöjden har folk kontrat med att fråga om jag varit på Lyran.
”Klart jag varit på lyran!” skrockar jag då, varpå svaret alltid blir:
”Men det är ju därifrån uttrycket kommer!”
”Jag vet…”
Idag var första, men knappast sista, besöket där. En stor gul byggnad med ett högt torn varifrån man hade en fantastisk utsikt över Mälaren och kunde se ända bort till Hornstull. Vi satt där en stund, först på verandan och sen uppe i tornet, tittade på båtarna som plöjde vita fåror i vattnet, jag åt en glass, hon en våffla, och vi skrattade åt struntsaker. Sen gick vi tillbaka hem till mig. Anna M lånade en bok och for hem, och jag, jag la mig och sov en stund. När jag vaknade lagade jag en omelett, kokade te och satt på trappan i kvällssolen en stund. Läste ut ”The Wind-up Bird Chronicle” och lyssnade på några skivor. Bävade inför morgondagen. Längtade efter tisdag kväll och den lediga onsdagen.