No good news in this chapter.

Lördag 3 juni - 07

Jag har varit inne i någon slags spinn de senaste veckorna, och nu har jag kommit ut på andra sidan. Saker och ting har varit rätt bra, och nu har de blivit rätt dåliga. Kanske började det med teatertjejen. Den lösa tråden knöts ihop, mysteriet löstes, de förhoppningar som fanns slängdes i soptunnan med en fuktig duns (som ljudet av en bit köttfärs mot en diskbänk) och så var hon borta.
Igår var det Kirstens tur. Det var en kväll som var så nära en total katastrofkväll jag kommit det senaste halvåret. Bara om den avslutats i en fyllecell, med utlösandet av något larm eller i en blodpöl på gatan hade den kunnat bli värre.
Allt började på väg från Odenplan. Jag skulle ta ut pengar i bankomaten utanför Tranan och lyckades slå in en nolla för mycket. Ut kom tretusen kronor i femhundralappar. Jag svor, tryckte ner dem i plånboken och såg mig skrämt omkring. När man har en förmögenhet i fickan tror man alltid att alla är ute efter en, men gubben bakom mig i kön såg inte ut att vilja råna mig, så jag gick, lite tryggare men ändå med handen knuten runt plånboken i fickan, till Willys och köpte öl. Därefter gick jag till Fredrik. Jag hade portkoden sparad i ett sms i mobilen, så det var bara att knappa in den och kliva in. Han och Frida hade redan börjat dricka vin, så jag slog min ner i en fåtölj och öppnade första ölen.
Kvällen följde ungefär samma mönster som de flesta kvällar. Vi drack, Fredrik sprang mellan skivspelaren och sina imponerande välfyllda Benno-hyllor, och vi snackade. Så ringde hans telefon, och utan att avslöja för mycket var det som om vi kastades rakt in i ett Six Feet Under-avsnitt. Mer än så bör jag nog inte skriva.
Det var en afton av sorg och bedrövelse, men vi bestämde oss ändå för att åka in till Kägelbanan och Ladyfest för att titta på Kirstens band. De började spela ganska exakt fem minuter efter att vi kommit dit, så vi han precis köpa varsin öl och ställa oss vid scenen. Det var första gången jag såg Kirsten sedan jag sprang på henne den där utekvällen för ett par veckor sedan, och jag har liksom hunnit glömma bort alltsammans. Jag var alltså ganska oberörd av att få se henne på nytt, men hon såg fortfarande väldigt mycket Kirsten Dunst ut, och kanske var det det faktum att hon stod på en scen som fick mig att släppa alltsammans? Det finns få människor som är så ouppnåeliga som de som står på scener…
Hennes pojkvän stod en bit bort och såg tjurig ut. Jag hälsade på honom med en nickning efter konserten, och Kirsten gav mig en hastig kram. Sen drog vi, för Fredrik ville åka hem, och jag hade inte mycket att stanna kvar för jag heller. Anna M skickade ett sms från Marie Leveau, men jag orkade inte gå dit. Jag har inget minne av hemresan, så förmodligen hände inget spektakulärt alls. Jo, jag ringde Andreas och beklagade mig, men det var nog allt.
Det finns nog egentligen bara en positiv grej att förtälja om den här kvällen, och det är att jag fick en väldigt fin komplimang som gjorde mig väldigt glad och förhöjde mitt självförtroende ett par snäpp. Ganska välbehövligt eftersom alla motgångar och all ensamhet de senaste veckorna dragit ner det en hel del. Plus minus noll nu, alltså.
Jag vaknade upp till den mest menlösa lördagen i mannaminne. Menlösheten var så konkret att den hade kunnat anta fysisk form och krupit ner bredvid mig i sängen. Jag låg och stirrade en lång stund, åt lite frukost, somnade om och sov till sent på eftermiddagen. Jag var yr och hade en våldsam huvudvärk. Ringde och skickade sms till varenda närboende människa i telefonboken, men ingen hade möjlighet att ses. Det är dagar som denna man förbannar att man inte har något bredband. I Bagarmossen hade jag aldrig något problem med den här sortens dagar, alltid fanns det någon att snacka med på MSN, något kul att ladda ner, någon meningslös diskussion på något forum man kunde kasta sig in i. Idag fick jag gå ner till videobutiken på hörnet för att fixa förströelse. Så lördagen den andra juni tillbringades i stort sett helt och hållet i sängen med gamla Pop-tidningar och två filmer. Väldigt meningsfull helgdag. Och snart är det vardag igen.