This old gang of mine.

Tisdag 21 augusti - 07

Kniven skar genom avokadon som om den vore smör, och avslöjade en mörkgrön massa innanför det svartnade skalet. Jag hade sett fram emot potatissallad med avokado, bönor och burkskinka hela dagen, men när jag nu, efter att ha stirrat skeptiskt på innehållet en stund, förde det till munnen och nästan kräktes av den härskna smaken, förstod jag att mina middagsplaner skulle gå i stöpet.
Det kändes på något vis symboliskt, som en sammanfattning av de senaste dagarna.
--
Jag hade sett fram mycket mot helgen. Ledighet, ljuva ledighet, och så skulle Stockholm fyllas till bristningsgränsen av gamla goda vänner. Sedan länge var det bestämt att Mattias och hans tjej Sandra skulle komma på besök. I sista sekunden fick jag dessutom höra att mina gamla klass- och skolkamrater Johan, Johan, Leo och Kristofer också skulle ansluta. En surprisereunion med andra ord! Jag lämnade jobbet vid femtiden på fredagen, med en lätt euforisk känsla i kroppen. Jag köpte folköl och chips på Coop, gick hem och drack upp en kall framför datorn medan jag väntade på att Mattias och Sandra skulle komma.
När de väl anlänt åkte vi ganska omgående ner till Björns Trädgård för att möta upp resten av gänget som skulle vänta där. Det var här mina problem började. Att möta dem var nämligen inte helt ångestfritt. Leo har jag nog inte sett sedan jag slutade skolan, och han såg ut som en grottmänniska. Alldeles igenvuxen i ansiktet. Han var nog fullare än jag någonsin sett honom, helt speedad. Han pratade i ett om hur glad han var att se alla, men det kändes som om det snarare var spriten än någon genuin glädje som talade. Det är inte tillåtet att dricka alkohol i Björns Trädgård, så snart kom polisen och beslagtog mina kamraters öl. Jag fann det varken märkligt eller särskilt upprörande. Själv lät jag mina öl ligga kvar i påsen, och tyckte de andra fick skylla sig själva. Jag var nog ganska ensam om den åsikten, för det blev en hätsk diskussion med poliserna, och ett tag blev jag nästan rädd att det skulle bli slagsmål och att jag skulle få lov att vittna mot mina vänner. Jag hade inte varit helt bekväm med det. Lyckligtvis klarade vi mer beskedligt sinnade att lugna ner dem, och övertalade dem att vi kunde gå till Carmen istället. Och där fortsatte kaoset. Vi träffade vår gamla klasskamrat Anna, och hon verkade måttligt glad att se oss, vilket jag förstår med tanke på Leos agerande. Det hela kändes mest bara pinsamt, och det var inte utan att jag funderade på att bli helnykterist. Så fantastiskt roligt har det ändå inte varit att gå ut den senaste tiden.
Plötsligt var Leo borta. Han skulle på någon världsmusikkonsert någon annanstans i stan. Efter lite resonerande hit och dit bestämde vi oss för att åka dit vi också. Där var det dock måttligt kul. Jag föreslog att vi kunde gå till Magnus Ladulås istället, och de andra gick med på det, men inte utan protester. De verkade inte tro att jag hittade. Jag blev irriterad. Väl på plats blev det lite trevligare ändå, för Olof och min bror anslöt. Jag snackade lite med dem, eftersom de inte var odrägligt fulla, och efter en stund gav vi oss iväg till Bacci. Där var det väl inte fantastiskt, men det blev åtminstone trevligt när Olof satte sig vid pianot och vi drog igång lite allsång som säkert irriterade stekarna som beslagtagit stället, och när det sedan stängde åt vi god skräpmat på Sibylla. I övrigt var det en rätt menlös kväll.
--
Dagen därpå vaknade jag ganska obakis, men sov ändå vidare i etapper för att slå ihjäl timmarna tills Mattias och Sandra vaknade. När de väl kommit upp och gjort sig i ordning åkte vi in till stan. Vi förväntade oss nästan att se Leo och gänget vid Björns Trädgård igen, då någon av dem sagt till Mattias att de skulle sitta där idag igen. Tack och lov var så inte fallet. Däremot mötte jag, precis som planerat, Fredrik. Vi gick och tog en kaffe på Dolce och lämnade Mattias och Sandra fria att ensamma utforska Stockholm. Det hann bli en påtår också, men tiden går fort när man har trevligt, och snart var vi tvungna att sticka till Systembolaget.
--
På kvällen, efter en halväcklig lunch hemma i kryptan, åkte vi in till Zinkensdamm och besteg Skinnarviksberget. Det var kallt där uppe, men vi satte oss ändå, Mattias, Sandra, Kristofer, Tobbe och jag, och beundrade utsikten. De andra korkade upp, men jag var inte sugen på att dricka riktigt än. Jag visste inte vad jag var sugen på. Ingenting egentligen. Det var kallt däruppe, och alla var ganska tysta. Kristofer och jag citerade en gammal film som spelades in av några skolkamrater för några år sedan. Vi brukar citera den i brist på vettigare grejer att snacka om.
Jag drog en lättnadens suck när Louise ringde så jag fick springa ner till tunnelbanan och möta upp henne. Vi handlade lite mat på Coop, en baguette för min del, och på vägen upp till berget mötte vi upp de andra. De hade gett upp och var på väg ner. Det var helt enkelt för kallt att sitta kvar där uppe. Istället satte vi oss på en klippa längre ner. Olof anslöt efter en kort stund också. Det var nu dags att öppna vinet, så det gjorde jag. Jag drack det ur plastglas, och det smakade gott. Åsa, mitt ex, ringde, och vi talade en stund, men mina batterier började ge upp på en gång, så det blev inget längre samtal.
Ganska snart ville Sandra, Kristofer och Mattias gå från parken, och Olof var sugen på att dra ut på krogen, så hela det gänget drog. Louise, Tobbe och jag satte oss på en trästam dold i ett buskage, drack ur det sista och snackade en lång stund. Vi hade mycket trevligt. Det här med ”the more the merrier” stämmer uppenbarligen inte alltid.
När vinet var slut packade vi ihop våra flaskor och påsar och lämnade det hela i en papperskorg. Vi gick sedan till t-banan och åkte till Medborgarplatsen. Vi tänkte sitta på Snaps en stund, men det var tydligen inte så populärt, för de höll precis på att stänga. Vi diskuterade potentiella uteställen, och mitt i diskussionen försvann Sandra och Mattias. Valet föll på Trädgården, och jag blev plötsligt sur. Jag minns inte mycket av tunnelbaneresan dit, men det kostade 120 kronor i inträde, och såväl jag som Louise och Kristofer tröttnade efter tjugo minuter. Det var värt varenda öre.
Louise och jag avslutade kvällen på McDonalds.
--
Dagen därpå åkte Mattias och Sandra hem. Jag städade undan lite och åkte ensam in till stan. Där vandrade jag omkring planlöst på Drottninggatan en lång stund. Det såldes böcker överallt, men jag hade inte särskilt mycket pengar på mig. Hittade ändå en novellsamling och ett par billiga skivor med Yvonne och D’Angelo. Tog en glass med Olof och Tobbe, och lite senare åt jag en pizza. Men det var en menlös dag. Ännu en menlös dag ska jag säga.