More than this.

Torsdag 20 september - 07

Efter jobbet är jag tyst, försjunken i tankar på framtiden. Varje dag är ett kliv närmare den där dagen då jag tar några beslutsamma, nej, snarare famlande, steg fram till chefen och säger: ”Du, jag har något jag måste prata med dig om”, och sedan ”Jag säger upp mig.”
--
Maria var på jobbet idag. Hon kom förbi en kort stund, kommenterade något jag skrivit på min blogg och jag svarade så gott jag kunde mellan telefonsamtalen som haglade in. Hon frågade hur läget var, och jag sa som det var. Hon gav mig en ledsen blick innan hon sprang iväg till sitt, och själv låstes jag in tillsammans med övriga gruppen i ett litet glasrum, för mackor och månadsmöte. Det var idel dåliga säljresultat att titta på, och jag ritade en hånflinande gubbe i mitt anteckningsblock. När mötet gått över tiden och arbetstiden egentligen var slut vinkade Maria utanför glasdörren, och när det sedan äntligen var dags att gå glömde jag min tygpåse bakom receptionsdisken. Eftersom entrédörren var låst fick jag ta en lång omväg för att ta mig in igen. Var tämligen säker på att jag skulle komma att missa bussen. Och jag som redan varit kvar tjugofem minuter efter arbetstid.
”Hej då”, sa jag tvärt.
”Du kanske hinner?” sa Louise.
”Ses imorgon.”
Men jag skyndade uppför backen, över lastkajen och in på golvet, gick i rasktakt förbi kartonger och lastpallar, nerför trappan, ryckte åt mig påsen, och hann faktiskt till hållplatsen innan bussen gick. Det gladde mig mest för att jag slapp vänta på nästa, sällskapet gav mig ingenting. När jag är sur på jobbet blir alla arbetskamrater automatiskt en del av det. Jag blir sur på dem också. Jag vill inte prata. Jag vill vara deras raka motsats. Jag ringde A och pratade något ögonblick med henne för att få vara lite mystisk, för att markera att jag existerar även utanför jobbväggarna. Sen kom bussen. Vid Liljeholmen mötte vi Maria igen. Hon hade tagit den mycket tidigare bussen som tar en omväg runt halva stan, och kom därför fram ungefär samtidigt som vi andra. Inte heller det påverkade mitt usla humör. Jag satte mig på ett eget tunnelbanesäte, läste utskrivna Twisterella-artiklar för att vältra mig i mitt utanförskap och gjorde mitt bästa för att stänga ute arbetskamraternas meningslösa pladder. På vägen mellan Gamla Stan och T-Centralen vände sig Maria om.
”Jag får lite dåligt samvete när du sitter här alldeles själv”.
”Det passar mig fint att sitta själv”.
”Är det det där vi pratade om tidigare”.
”Ja”.
”Du vill inte ta en fika då?”
”Vadå, nu?”
”Ja?”
Det ville jag gärna. Ingen av oss hade någon större koll på vilka fikamöjligheter det fanns direkt i anslutning till Sergels torg, men jag föreslog Kulturhuset, så vi styrde kosan dit. Det var fler öl- och vinglas än kaffekoppar där, så vi blev sugna på sådant istället. Priserna var dock lite avskräckande, så vi tog oss ner till Drottninggatan igen. Det faktum att klockan var sex och att man inte ätit mer än en macka sedan lunch började göra sig påmint, så vi beslöt oss för att gå till ett Pakistanskt ställe med fullständiga rättigheter som låg på någon tvärgata. Stället var lite flådigare än vi tänkt oss – vi leddes till ett bord med tända ljus och fick varsin meny i händerna. Det hade man ju kunnat vänta sig i och för sig, det är ju inte särskilt många vanliga kebabställen som har fullständiga rättigheter. Priserna var hur som helst riktigt överkomliga, så jag beställde en stor stark, hon ett glas vitt, och så tog vi varsin portion mat. För min del blev det en falafeltallrik utan pommes men med spenat och salta rädisor. Fantastiskt gott. Det var en så spontan, oväntad och trevlig middag att jag unnade mig ett glas till, och blev faktiskt lite lullig på köpet. Det berodde förmodligen mest på tröttheten, men det var ändå en trevlig känsla. Nu hade Maria dessvärre plugg att sköta, och själv hade jag teveserien ”Californication” att titta på där hemma, så vår spontana middag blev inte jättelång. Men den var ett trevligt avbrott i vardagsmisären, och när jag sedan vandrade hem från Hallonbergens centrum kände jag mig faktiskt ganska harmonisk till mods. Mer sånt här tack.