If I ever feel better.

Söndag 30 september - 07

“If I ever feel better
remind me to spend some good time with you.
You could give me your number.
When it’s all over I’ll let you know.”

Phoenix – If I Ever Feel Better

Solen skiner utanför fönstret som ett äckligt, gigantiskt hånflin, som en optimistisk livsnjutare i ett rum fyllt av apatiska flyktingbarn, som en… Jag vet inte vad. Solen är bara så hopplöst malplacerad i mitt liv just nu. Det är ni allesammans, såvida ni inte är sotiga, bär smutsiga, trasiga kläder och håller väldigt väldigt tyst.
Ännu en värdelös helg i mitt eskalerande värdelösa liv. Ännu en helg av apatiskt stirrande, av att släpa fötterna över skitiga golv, förflyttande av olästa böcker över bord översållade av obetalda räkningar, av att ligga ihoprullad på sängen och lyssna på skivor utan att orka röra sig. Tja, det positiva med det hela är väl att musik aldrig låter så bra som när man mår riktigt uselt. Hade jag mått toppen i gymnasiet hade jag aldrig upptäckt Kent, och hade det här varit en bra helg, som den tycks ha varit för alla andra, hade jag nog inte blivit nykär i Mogwais ”Take Me Somewhere Nice” på ”Rock Action”.
Det finns absolut ingenting i mitt liv som överhuvudtaget känns positivt just nu. Allt och alla kan bara dra åt helvete. Det känns som om mitt liv är något jag härdar ut mer än lever. Jag önskar att det kunde hända något roligt, något spännande, något annorlunda, men eftersom jag inte orkar lämna lägenheten eller ens sängen om jag inte absolut måste, så måste detta roliga, spännande och annorlunda komma hit på eget bevåg, och hur troligt känns det?
--
Vad har jag gjort de gångna miserabla dagarna då? I onsdags var min gamle vän Beckius här. Han var i Stockholm tillfälligt och bodde på hotell i Solna, eftersom han skulle utbildas inför nya jobbet, och på onsdagen hängde han på hem till mig. Vi gick till pizzerian som ligger alldeles runt hörnet, drack några öl och pratade om gamla tider. Vi blev lulliga och sentimentala, och när vi fått i oss tre öl var gick vi upp till mig och avslutade en av de vinflaskor jag inlett förra helgen. Sedan jag följt honom till tunnelbanan och kommit tillbaka tog jag hand om tvätten och dunsade sedan i säng, fullständigt utmattad.
--
Helgens enda event värt att berätta om är att jag besökte en skivmässa i Solna tillsammans med Anna M på lördagen.. Regnet stod som spön i backen, och dimman låg tät som brandrök. Det var en jävla dag med ett jävla väder, men jag hittade ett helt gäng billiga indieskivor av vilka det egentligen bara var en med The Sundays och en med Cornelius jag ville ha. Efteråt åkte vi hem till mig, där Anna skulle ha bandmöte med Olof och min bror. Det visade sig i praktiken betyda att de konverterade lägenheten till en replokal. Jag återvände till sängen, kröp ihop under överkastet och försökte sova mig genom det. Gick sådär.