Interlude.

Onsdag 3 oktober - 07

Tog bussen hem från jobbet igår. Skumpade fram över broarna mellan Liljeholmen och Solna, njöt av utsikten över Essingeöarna och önskade vid mer än ett tillfälle att jag hade lägenhet i Gröndal. Där är oerhört vackert. En dag ska jag kliva av där och bara strosa runt, insupa atmosfären och drömma om att en dag flytta in i något av de ståtliga tegelhusen där.
--
Annars har det varit lugna och ganska menlösa dagar. Jag har kommit hem, ställt mig vid spisen, lagat mat, och när den varit färdig och jag satt mig för att äta har det redan blivit svart som natten ute. Jag har inte mått bra, men inte dåligt heller, snarare känt mig hålögt apatisk, som en skugga som glider fram och tillbaka mellan rummen i lägenheten. Jag har sovit någon timme efter maten, sett någon film, läst en stund (Bo Widerbergs ”Erotikon” är en fin och vemodig kärleksroman i Hjalmar Söderbergs anda) och sedan släckt och somnat. Och så baxat mig upp morgonen därpå, långsamt som en zombie.

En tråkig eftermiddag på jobbet (det har varit tillfälligt lugnt nu i veckan, peppar peppar, så jag har kunnat slösurfa lite mer än vanligt) snubblade jag över en sida med tips om hur man lättare tar sig upp på morgonen. Jag tänkte att det nog är på tiden att jag lär mig lite knep av det slaget då jag så sent som inatt ställt om alarmet på mobilen från 06:00 till 08:30, som om mitt undermedvetna ville få mig att försova mig. Ett av de tips som presenterades var att skaffa en skarvsladd med timer och koppla kaffebryggaren till den. På så vis kan man förbereda kaffe på kvällen och se till att strömmen slås på någon kvart innan larmet börjar ljuda. Doften av nybryggt kaffe skulle inte vara helt fel att vakna upp till. Värt att fundera på i alla fall.
--
Jag har ångest ikväll igen. En oro som maler i magen, och jag vet inte riktigt vad det beror på .En hel massa saker gissar jag. Pengar, dåligt samvete, familj, arbete, hälsa, utseende, kärlek, karriär. Livet är överhuvudtaget en aldrig sinande källa till ångest.