Ambivalent.

Torsdag 4 oktober - 07

Plötsligt ringde mobiltelefonen. Eftersom jag var mellan jobbsamtal – mitt headset låg slarvigt kastat på skrivbordet med sladden hängande ner mot golvet – svarade jag, utan att känna igen telefonnumret. Fruktade att det var samma irriterande försäljare som ringt och försökt kränga både trådlöst bredband och telefonabonnemang de senaste veckorna. Det var det inte. Det var en kvinna från ett av de jobb jag sökte förra veckan. Hon skulle skicka över information på mailen så skulle jag återkomma på telefon under morgondagen om jag var intresserad. Jag svarade så diskret som möjligt på hennes frågor, dock utan att låta avtändande oentusiastisk.
“Är du het?” frågade Micke, en ambitiös kollega som började på en annan avdelning för några veckor sen. Han hade stått bredvid mig under hela samtalet.
”Vad?” frågade jag.
”På arbetsmarknaden?”
Jag satte pekfingret mot läpparna och hyschade.
”Hördes det så väl vad det handlade om?” frågade jag.
”Jag har ju nyss varit där själv, så jag hör direkt när det är en potentiell arbetsgivare som ringer. Vad var det för jobb?”
”Det var Proffice. Säkert något skitjobb. Jag slänger mest ut lite linor för att se var det nappar, mest för att testa.”
Jag insåg att det inte var en lögn. Plötsligt, när ett nytt jobb är närmre än någonsin, känner jag mig märkligt ambivalent till det hela. Jag har ju trots allt en fast anställning, vilket är mer än de flesta jag känner är förunnade. Jag kan ta banklån, jag kan köpa bostadsrätt (även om min taskiga lön gör det svårare i praktiken än i teorin). Och ibland, inte ofta, men ibland, trivs jag faktiskt ganska bra på jobbet. Som idag. Det var som om mina tankar läckt ut i luften, och hela avdelningen var lite extra trevlig och positiv mot mig. Johan kom förbi och beklagade sig över något som blivit fel, och sa: ”Fan, det blir alltid fel när någon annan än du gör det här Niklas”, Christian tackade för ett bra jobb när jag sammanställt en lista åt honom, och eftersom det var kanelbullens dag bjöd chefen på bullar. Det var en jäktig dag som vanligt, men ändå relativt trivsam. Jag kommer ändå ringa Proffice imorgon. Tanken på eventuell högre lön och kortare sträckor till och från jobbet lockar. Den som lever får se helt enkelt.