The last good day of the year.

Onsdag 17 oktober - 07

Solen har skinit, två ganska underbara höstdagar har kommit och gått, och jag har sett dem passera utanför kontorsfönstret, tittat längtansfullt mot den klarblå himmelen som blickat tillbaka retligt mellan trädkronorna. Jag var ledig i måndags och sedan dess har jag bara längtat efter att få vara ledig igen. Trots att jag hade ett ganska fullspäckat schema (anställningsintervju numero två samt ett sjukhusbesök med ögondroppar som resulterade i en ljusöverkänslig eftermiddag i sängen med täcket över ansiktet) kändes det otroligt befriande att slippa sitta inlåst vid sitt skrivbord. Det var spännande att få se Flemingsberg också, där sjukhuset låg, även om jag inte såg särskilt mycket alls på vägen hem. Satt mest lutad på pendeltågets fönster med ansiktet i händerna för att stänga ute det helvetiska ljuset och gömma mina uppspärrade pupiller för omvärlden.
Jag önskar att jag hade fler semesterdagar att ta ut. Med tanke på att intervjun gick relativt bra känns det ändå som om jag är halvvägs ut genom dörren redan. Man ska kanske inte hoppas för mycket. Killen som intervjuade mig sa att jag var den mest lovande hittills, men att han också hade två kvar att träffa. Lite nervöst.

Igår kom jag i alla fall ifrån jobbet innan solen hann gå ner. Jag skulle möta Maria på Götgatan, och jag tog tvärbanan till Gullmarsplan, mest för gamla tiders skull. Jag saknar, som sagt, allt som har med gröna linjen att göra. Tittade nostalgiskt genom fönstret på de gulnande träden längs rälsen och mindes den förra hösten och alla resorna fram och tillbaka mellan Liljeholmen och Gullmarsplan. Härliga tider, men också ganska dåliga tider. Somligt i livet förbättras, annat försämras, men helt stilla står det aldrig. Jag har fler vänner nu, och därmed har jag nog lite roligare i år. Alltid något antar jag.
Att träffa Maria igen var trevligt. Vi hade bestämt möte på Café Dolce, men jag stod på bokhandeln mitt emot och spionerade mot caféet tills jag såg att hon kom. Hon var skyldig mig lite pengar sedan vi sist var ute, och bjöd därför på en vegetarisk lasagne och en kaffe. Vi pratade jobb, film och tillvarons allmänna jävlighet. Vi skrattade mycket. När vi ätit färdigt följde jag henne till Saluhallarna, och hon mig till Willys, innan vi skildes åt på tunnelbanan. En bra eftermiddag.