Arbete och fritid.

Tisdag 9 oktober - 07

Jag rymde idag från jobbet två timmar tidigare för att gå på anställningsintervju. Stressade mig igenom byten mellan buss och tunnelbana och buss igen och svor åt kollektivtrafikens evinnerliga sniglande. Jag lyckades, mot alla odds, komma fram till mörkaste Östermalm ett par minuter före det avtalade mötet, och slog mig ner att vänta i en soffa.
Jag visste inget annat om nya jobbet än att jag antagligen inte ville ha det, men att det trots det förmodligen skulle kännas mer uthärdligt än mitt nuvarande, som är tillbaka i gammal god absurd form efter några dagars relativt lugn. Efter intervjun, som gick bra – jag sa inget pinsamt, lät nog ganska smart och vettig – kände jag mig hoppfull för första gången på flera månader. Mitt nya jobb, om jag får det, ligger i Solna, bara ett par tunnelbanestationer från lägenheten. Med det korta avståndet får jag helt plötsligt betydligt mer tid över till annat än tunnelbaneresor. Jag får helt plötsligt möjlighet till en meningsfull fritid igen. Jag var djärv dessutom, och kom med ett löneanspråk på ungefär tvåtusen kronor mer än det jag i nuläget har. Goda tider kan stunda, men det är mycket som ska klaffa. Som vanligt är det den som lever som får se.

Förutom intervjun (och en gråtcountrykväll med A på Underbara Bar på torsdag) känns det här som en mellanvecka, en sån som man bara genomlider. Arbetsdagarna får man härda ut – tiden går ju åtminstone ganska fort när man sliter som ett djur – och när man kommer hem får man sova. Överlever gör jag, men jag saknar den tid då jag förmådde vara kreativ. Jag önskar att jag fann inspiration till att skriva igen, skriva något annat än det här och diverse lättviktiga populärkulturreflektioner då och då. Jag hade en gång såna ambitioner, jag drömde om att en gång kunna kalla mig författare. När prestationsångesten trängde på kunde jag hålla den på avstånd genom att tänka att jag inte behövde bli världens, inte ens Sveriges eller Karlskogas, bästa författare. Bara att skriva var bra nog. Det var tillräckligt. Nu kan jag inte författa en inledande mening utan att vilja slänga laptopen i väggen i frustration över min ihålighet, min brist på talang.

Nu ska här läsas Jens Christian Gröndahl och lyssnas på Van Morrison tills något infinner sig; sömn eller inspiration.