Jag nästan dog.

Tisdag 4 december - 07

“Är det nu jag dör?” tänkte jag när blicken blev grumlig och förmågan att fokusera försvann. Bokstäverna snurrade runt som i en strömvirvel på skärmen och tinningarna kändes som om de sakta pressades inåt. Jag tittade fem minuter in i framtiden och såg mig själv i en skakande, fradgatuggande hög på golvet, och det var ingen rolig tanke. Jag såg fem dagar in i framtiden och såg läkarens röntgenbilder av min hjärna, och den stora knölen som långsamt hade sugit energi ur mig de senaste åren och som inom loppet av några veckor skulle ta mig av daga.
Sen insåg jag att syndromen påminde ganska mycket om det som i folkmun kallas ”migrän”. Jag led av det ganska frekvent i min ungdom, men har varit fri från det de senaste åren. Jag hade faktiskt glömt bort hur det kändes. Det var inte något jag behövde påminnas om.
Lösningen såg först ut att bli att gå och låsa in sig i vilorummet en stund. Det kändes förvisso inte särskilt lockande - vilorum, om de finns på arbetsplatser eller i skolor spelar ingen roll, är sällan särskilt mysiga rum att vistas i – men bättre än att sitta vid sin dator med huvudet i händerna och ögonen riktade mot en allt mer psykedelisk skärm där bokstäver och siffror dansade runt till en ohörbar melodi. Tyvärr hade någon hunnit före, och dörren till vilorummet var låst. Slokörad återvände jag till min plats, packade min väska och gick för dagen. Tanken på att fortsätta jobba under de här förutsättningarna var skrattretande, tanken på att ramla ihop i sängen betydligt mer lockande. När jag kom ut i friska luften kom synen tillbaka nästan direkt, och först funderade jag på att gå tillbaka till kontoret igen, men det kändes fånigt, så jag klev på bussen och for hem ändå. Tur var väl det, för när jag kommit halvvägs mådde jag förfärligt dåligt, hade både huvudvärk och mådde illa, och ramla ihop på sängen var precis vad jag gjorde. I tre timmar sov jag. När jag vaknade hade eftermiddagen övergått i en fullständigt meningslös kväll. Jag mådde bättre, men inte bra, och kunde inte komma på nånting att göra. Till råga på allt fungerade internetanslutningen dåligt och fortsatte göra så hela kvällen. En jävla dag. Men dog gjorde jag ju i alla fall inte.
--
Annars har dagarna varit okej. I söndags eftermiddag åkte jag in till stan och lunchade med Louise. Åt en jättegod sallad på nyrenoverade Fåtöljen på Götgatan. Vi tog ett fönsterbord och utanför paraderade tomtar och andra maskeradklädda skummisar förbi med en hel barnaskara i släptåg.
Egentligen tänkte jag åka hem efter det. Skulle gå på bio med Moa på kvällen, men det var inte förrän ganska sent, och jag behövde hinna laga mat innan. Louise insisterade dock på att vi skulle ta ännu en kopp kaffe någon annanstans, och det skulle det nog finnas tid för, så vi tog en promenad till Gamla Stan. Där rådde full aktivitet som vanligt, flanörer och julklappsshoppare i en salig röra. Vi tog omvägar genom slingriga gränder för att slippa den värsta ruschen, men Chokladkoppen som vi tänkte fika på var fullsatt, så vi fick slingra oss tillbaka igen och välja ett andraklasscafé inte långt från tunnelbanan. Det var inte lika mysigt, och personalen var kollosalt otrevlig, men en okej kopp kaffe kunde man få i alla fall, och det var ju huvudsaken. Efter en stund blev vi bortschasade, för bordet vi slagit oss ner vid var reserverat. Vi gick tillbaka till Söder, och hamnade på Hjärtats Bar. Louise tog ett glas vin och bjöd på en öl, eftersom jag har dåligt ställt. Det kändes vuxet på något sätt, att gå ut och dricka en (1) öl, på en söndag. Efter det följdes vi åt till Medborgarplatsen, där jag och Moa sedan gick på bio. Vi såg ”Fyra Månader, Tre Veckor, Två Dagar”, en väldigt svart rumänsk film. Vi funderade en stund på att gå och titta på Mattias Alkberg som skulle spela akustiskt på Debaser senare på kvällen, så vi promenerade dit. Alkberg och Jari Haapalainen stod i dörren när vi kom, men jag låtsades inte om det, utan gick in och frågade om priset. Det kostade förvisso inte farligt mycket, men jag var trött, det var söndag och jag hade inte lagat någon mat inför morgondagen. Så jag åkte hem istället. Hoppas det var en dålig konsert.