Darkness at the edge of town.

Söndag 10 augusti - 08

Med hösten kommer mörkret, inte bara där ute utan också här inne, i sinnet. Och nu har hösten kommit. Den kom smygande först, löven på björken utanför balkongen övergick långsamt från grönt till gult, rönnbären färgades röda. Och så kom regnet. Inte ett sommarregn, utan ett oktoberregn. Kyligt och ihällande. När temperaturen sjönk, från att luften var stekhet och vibrerande, till knottror på huden och koftan tätt runt kroppen, var sommarens slut ett faktum. Med regnet och mörkret lade sig en bedrövelse över mig, likt en besvärjelse. Den låg där, tung, under flera dagar. Jag höll mig inomhus så mycket som möjligt, satt mest vid datorn, lyssnade på regnets smattrande mot rutan. Umgicks med Mikaela då och då, spelade skivor, såg några filmer. Och så gick den sista semesterveckan, det var plötsligt fredag, helg, och sedan slut på det roliga för det här året.
--
I fredags kom mamma, moster och mormor till storstaden. Jag mötte upp dem vid T-centralen strax efter tolv och åkte sedan taxi med dem till en lägenhet de hyrt i Vasastan. Vi åt pastasallad med abnorma mängder vitlök, och sedan åkte vi hem till mig. Min stackars mormor tyckte att resan var lite påfrestande. Hon har verkligen blivit gammal. Har svårt att gå i trappor, tyckte skakandet i tunnelbanan var jobbigt och blev trött av promenaden till min lägenhet. Men ögonen är fortfarande pigga, och hon är vaken och alert i huvudet, kvick och elak på ett väldigt charmerande vis. Jag hoppas jag är likadan när/om jag närmar mig åttioårsåldern.

Vi fikade en stund hemma hos mig, drack varsin skvätt likör efter kaffet, och sedan tog släkten en buss tillbaka till tunnelbanan. Det passade mig ganska bra. Jag väntade fler besök. Min gamle klasskamrat Mattias var i stan och skulle dyka upp senare på eftermiddagen, och dagen till ära hade jag planerat fest. Jag la mig på sängen en stund, blundade men kunde inte somna. Efter en stund kom min bror förbi, sedan Fredrik, och efter många om och men och vägbeskrivningar, även Mattias, Johan och Otto. Det blev väl ingen fantastisk fest, mest bara småputtrigt småtrevlig. Framåt elva-tiden åkte vi in till Stureplan, där det fantastiska faktumet att dagens datum hade tre ”08” i rad skulle firas. Jag var skeptisk till det hela redan från början, och att trängas med cirka fyrtioniotusen niohundranittionio Stockholmare visade sig vara lika obehagligt som jag befarat. Vi skyndade oss att tränga oss ut igen, och promenerade bort till Skeppsbar. Det var lika tråkigt där – faktum är att Skeppsbar är som en sammanfattning av allt jag avskydde med uteställena i Karlskoga - så vi åkte hem ganska snart. Mattias och jag satt uppe och snackade en stund, och hällde i oss ett par glas likör innan vi somnade.

Och igår var det fest hos Olof. Det var månader sedan jag senast träffade honom. Jag var bakfull och seg, men fick i mig några glas rödvin i alla fall. Annars satt jag mest i köket och snackade med Mikaela, Mattias och Tobbe. Övriga gäster på festen kändes inte så intresserade av oss, eller så var det vi som verkade ointresserade och dryga. Jag vet inte och bryr mig inte heller nämnvärt. Mikaela stack hem rätt tidigt, Tobbe drog vid två, och Mattias och jag höll ut till halv tre innan vi avlägsnade oss.
Semestern har varit fin, men nu är den över. Imorgon är det åter till CityJail, två veckor av avslutande arbete innan det är dags att börja pendla till Gärdet. Mitt i all oro och ångest känns det nästan lite bra, tro det eller ej. Ska bli skönt att komma in i rutiner igen, att få komma hem från jobbet med höstmörkret utanför fönstret, tända mysbelysningen, hälla upp ett glas vin, lägga en vinylskiva på nya spelaren, laga något gott, äta något gott.
Romantisera så funkar allt. Då går det att intala sig precis vad som helst. Då funkar allt.