My life is starting over again.

Torsdag 21 augusti - 08

John och Emma ska bjuda mig på lunch imorgon, och själv tänkte jag bjuda på någon slags tårta. Det är kutym att bjuda hela kontoret på fika när man slutar, men något sådant tänker jag inte bemöda mig med. Det blir den närmaste skaran, inga fler. Jag har arbetat på ett företag där det står väldigt klart vilka som är betydelsefulla och vilka som inte är det. Imorgon ska jag visa vilka som varit betydelsefulla för mig. De är inte många.
Imorgon är det sista dagen på gamla jobbet. Det känns oerhört märkligt. Två år av mitt liv har de tagit från mig, två år av mitt liv har jag dem att tacka för. För utan det jobbet, kanske inget jobb alls. Inga pengar, inget Stockholm, tillbaka till Karlskoga och Transcom och allt som var innan. Utan jobbet och de möjligheter det gett mig; ingenting.
Så det är med en bitterljuv känsla i kroppen jag går till jobbet imorgon. Arbetsuppgifterna ska bli sköna att slippa, de irriterande telefonsamtalen likaså, många av kollegorna. Men några kommer jag också att sakna smärtsamt mycket, även om jag tror och hoppas att vi kommer fortsätta att umgås ändå. Trots allt har jag träffat några av mina nuvarande bästa vänner mellan de där tråkgrå väggarna, och jag vågar inte hysa några större förhoppningar om att träffa några likvärdiga på nya arbetsplatsen. Maria, John, Emma, Louise, de är alla, trots fel och brister, oersättliga.
--
Så, den här hösten ser ut att bli en höst av förändringar. Ny flickvän, nytt jobb, ny frisyr (eller sedan igår; brist på frisyr. Resultatet fyller mig med ångest och fasa, men jag vänjer mig - kanske.) Mycket nytt, mycket hänger i luften, mycket känns oklart och osäkert. Naturligtvis gör det inga under för mitt psykiska välbefinnande, men jag överlever nog. Och förmodligen rör jag mig i rätt riktning. Peppar peppar.
--
Nu ska jag lägga mig och läsa om Ingvar Bratt och Bofors skumraskaffärer. Min gamla hemstad ger mig mardrömmar.