Tankar för dagen.

Det är dagar av VAB, tristess och Minecraft igen. Imorgon ska jag  jaga iväg Frank till dagis om vi så stryker med på kuppen. Han är inte alls farligt förkyld, lite fräsig i näsan bara, men orkar spela Minecraft, orkar se på Minecraft-film, orkar hoppa i sängen och promenera till Hökarängen centrum utan problem, så det bör funka smärtfritt. Inte för att jag är sådär vansinnigt sugen på att vara på jobbet, men hemmasittandet tär på mig. Det har blivit en trigger, efter alla år i den bur som varit mitt liv de senaste åren. Jag vill se människor och jag vill se ljus. Vore jag inte så pank skulle jag jobba på distans från ett café imorgon. Se folk passera och löv falla, dricka kaffe efter kaffe efter kaffe, tills personalen ger mig menande blickar. Jag passerade Stockholm city på vägen hem igår. Stannade till och köpte skivor och böcker på Myrorna, sandpapper på John Wall och medicin på Apoteket. Det är medicinen som ruinerat mig. Jag mindes alla de höstar, alla tre, då jag jobbade inne i stan, promenerade på Kungsgatan och Sveavägen på lunchrasterna. Lockelserna, det fina folket och deras fina kläder som pressade mig till dyra klädinköp, vilket också gjorde att mode blev ett allt större intresse för mig, för att sedan stagnera när jobbet flyttade ut från stan och in i det dolda, där höjden av stil är att ha något annat än foppatofflor på fötterna.

Min syster var här i söndags, och vi hjälptes åt att måla väggar. Väggen kring dörren in till Franks rum är snart helt färdig, behöver putsas bort lite spackel bara, och sedan måla ett eller två lager över det. Sen kommer det lite svårare projektet, väggskivorna som sitter ihop med de övriga väggarna i vardagsrummet och Franks rum. Där har jag ännu inte bestämt mig för om det blir vitt rakt igenom, eller om jag ska ta någon annan färg och ha som fondvägg. Beslut beslut. Oavsett vad så syns det tydligt att det blir skillnad.  Ett annat sken, en annan fräschör. Och äntligen kommer det kännas meningsfullt på riktigt att sätta upp tavlor. På tiden att något händer, jag har ju bott här i snart ett år nu, utan att ha kommit många steg närmare det boende jag vill ha. Väggar runt Franks rum, förvisso, men inga vettiga bokhyllor, och fortfarande en bäddsoffa som tar upp allt för stor del av vardagsrummet, och är i helt fel färg (svart). Värst av allt: det finns ingen solklar läshörna, ingen plats där ljus och komfort är exakt optimerat för läsning. Här finns förbättringspotential. Energi och kunskap saknas, tyvärr.

Jag träffade Erika i måndags igen. En oerhört mysig kväll. Vi köpte hämtmat på Kalf & Hansen, tog med den och en flaska rött upp till Ivar Los park, satt där och drack, pratade, kysstes medan solen sjönk ner i vattnet. Det blev höstkyligt och råttor kom springande över gräsmattan. Då reste vi oss upp och gick hem till henne. Drack te, pratade, kysstes, men inte mer än så. Det räckte gott och väl. Hon är bra att prata med. Hon har sina historier och demoner hon också, som jag, som alla. Vissa av dem fortfarande aktuella, vilket dock inte skrämmer bort mig. Jag tänker på henne, ofta. Vi ska ses på lördag igen. Då ska jag bjuda på middag. Tänkte mig en vegetarisk gryta. Tänker mig en massa saker.