Nothing can keep me from my holiday.

Fredag 20 juli - 07

Kafé Melkers, cirka klockan 19:05. Jag sitter där med Jannis och Per, de skriver manus till sin kommande krogshow och jag spottar fram idéer efter bästa förmåga. Men vi dricker inte kaffe.
”Tyvärr, det är slut”, sa killen i kassan när vi skulle beställa.
Två timmar kvar till stängning, och kaffet är slut. De har designat om hela kaféet, fixat ny snajdig inredning och målat allt i nya färger. Snyggt är det, men ett kafé utan kaffe är inget riktigt kafé.
”Då skulle jag vilja ha en glass”, säger jag. ”Tre kulor. Blåbär, jordgubb och päron.”
”Det är inte päron, det är melon.”
”Då tar jag melon.”
”Glassen har smält lite, är det okej?”
”Jarå.”
Dagens underdrift. Knappt har kulorna landat i bägaren innan de rinner ut som sås. Min glass liknar mest något giftigt som runnit ut från ett havererat kärnkraftverk. Jag äter den ändå, och sköljer ner den med ett glas ljummet vatten. Jag minns en tid när vattnet här var friskt och välkylt, när glassen var fast istället för flytande och man kunde beställa in en kopp mörkrost utan några problem alls. Ah, the good old days…
--
Annars har det varit behagliga och harmoniska dagar i Karlskoga. De första tillbringade jag mest med Tobbe i hans lägenhet, käkade onyttigt, sov för lite och spenderade för mycket tid framför filmer och tevespel (GTA – San Andreas). Jannis kom över en kväll när brorsan var på jobbet. Vi drack folköl, spelade och snackade skit tills klockan var halv fem på morgonen.
På sin semester har man tillåtelse att falla in i gamla dåliga rutiner.
Jag har naturligtvis umgåtts med resten av min familj också. Lunchat med pappa och Maggan, lunchat med mamma och syster, klappat Cleo och Kito (Inez, den minsta katten har skänkts bort till min moster), legat på vardagsrumssoffan och sovit och dagarna har rusat förbi trots att jag egentligen inte har gjort någonting särskilt alls.
På semestern har dagarna tillåtelse att göra det.
--
I fredags, en dryg timme innan jag klev utanför jobbets portar för sista gången före ledigheten, fick jag ett SMS från ett okänt telefonnummer. Signaturen ”Anna-Stina” i slutet av meddelandet avslöjade avsändaren. Hon berättade att hon hade sommarjobb på min gamla arbetsplats Kuriren, och undrade om jag var hemma nånting i sommar. Så lägligt.
I onsdags styrde vi upp en fika på kafé Ekliden. För min del blev det frukost, för henne lunch. Jag åt en briemacka och läste förstrött i Graham Greenes ”Brighton Rock” på den blåsiga uteplatsen medan jag väntade på henne. Det var kallt, men därifrån har man utsikt över Kurirens entré, så det var en lämplig plats att vänta på. Men varmt var det inte. Jackan hade jag lämnat i pappas lägenhet och koftan var skitig. Jag satt i bara jeans och t-shirt och huttrade. Så kom hon till sist, vi kramades och gick in i kafévärmen och satte oss. På det här kaféet hade de tack och lov kaffe, gott kaffe. Jag drack två koppar, hon åt något som liknade makaronipudding. Vi pratade gamla minnen, gamla människor, dået och nuet och så mycket som man nu kunde hinna med under den korta halvtimmen som hon hade lunchrast. Hon var precis lika behaglig att ha att göra med som jag mindes henne.
--
På eftermiddagen hoppade jag på en Karlstadsbuss och åkte till – rätt gissat! – Karlstad. Det är alltid med en viss känsla av obehag jag åker dit. Det känns alltid som om jag åker åt fel håll, som jag lämnar civilisationen bakom mig och flyr rakt ut i det okända. Därför slöt jag den här gången ögonen, för att inte öppna dem igen förrän bussen stod på Karlstads busstation. Allt känns lättare om man slipper se Kristinehamn. Dessutom behövde jag sova.
Jag möttes upp på stationen av Andreas. Vi köpte lite godis, tog bussen till hans brorsas lägenhet där vi bunkrade upp med tre filmer; ”Lord Of War”, ”Down In The Valley” och ”Rushmore”. De var okej, respektive bra och jättebra. När vi kollat klart på filmerna såg vi att ”Sin City” gick på Canal+, så vi kikade lite på den också, tills vi insåg att klockan var närmare fyra och att det var dags att sova.
--
Idag är det fredag. Första semesterveckan har kommit och gått, skrämmande hastigt. Om några dagar återvänder jag till Stockholm. Idag är det fredag, jag har hälsat på min mormor och morfar, ätit massor (och då menar jag verkligen MASSOR) av mat, och ikväll blir det veckans enda krogbesök.