When the sun don't come through your window I still want to be warm.

Tisdag 28 augusti - 07

Söndagens promenad gav mersmak. Jag vill göra fler långvandringar, upptäcka mer av Stockholm, ta med mig fika och en kaffetermos och trevligt sällskap och ha gubbiga kläder på kroppen, och höstlöven ska falla i slow-motion kring mig och det trevliga sällskapet, och våra kyliga händer ska söka värme hos varandra och efteråt ska det bli te och film och välförtjänt vila i soffan, och mer än så begär jag inte av livet. Just nu skulle resten av det gärna kunna se ut så vad mig anbelangar.
--
Imorgon ska jag, om saker och ting går enligt planen, promenera från jobbet till Slussen med Louise. Det ska inte bli början, utan fortsättningen, på mitt nya hälsosamma mysliv. Vi ska stanna vid Zinkensdamm och jag ska köpa kläder, skjorta och finskor och gubbkeps, och sedan ska jag handla lite mat och sist men inte minst packa inför flytten. Och sedan jag flyttat ska mitt nya, seriösa liv eskalera. Jag ska promenera frekvent, jag ska promenera så mycket jag kan. Jag ska äta bra mat, skära ner på ölen och chipsen, köpa mörkare bröd och dränka salladen i mindre volymer dressing. Kaffemissbruket och de blöta krogkvällarna kan jag nog inte lägga åt sidan än på ett tag (även om jag lugnat mig gällande det sistnämnda nu de gångna veckorna). Lite måste man ju få leva också, och caféer och varma pubbar lockar sällan så mycket som under vinterhalvåret.
--
När jag öppnade dörren imorse möttes jag av en vägg av kyla. Igår svettades jag i t-shirt och kofta, idag huttrade jag i skjorta, kofta och jacka. Iskalla regndroppar smattrade mot huvudet medan jag släntrade nerför Mälarhöjdsvägen i riktning mot tunnelbanan. Vinterhalvåret är med andra ord redan här. Det kändes bra. När jag många timmar senare återvände till Mälarhöjden hade himmelen färgats i en blå ton jag inte sett sedan någon gång jag var liten. Jag är, som säkert märkts, väldigt nostalgisk just nu. Tänker tillbaka på fotbollsplanen utanför Sandviksskolan och promenadvägen mot Norra Bråten, Idris Livs i Bagarmossen och en hel mängd andra platser där den enda gemensamma nämnaren är att jag väldigt starkt minns hur de såg ut, lät och luktade när de var täckta i röda och gula löv. Gud vad jag älskar hösten. Har jag sagt det förr?
Lämpligt nog ramlade tre Felt-skivor ner i brevlådan idag. Ännu en plats, eller snarare en sträcka, dyker upp i minnet. Tvärbanan, hösten 2006. De pittoreska medelklassområdena utanför fönstret, män och kvinnor i North Face-jackor och Burberry-halsdukar som kliver på och av, portföljer och skolböcker och trängsel och tankar; ”How could you be so cold with me, when I have been so warm with you?”…
--
Jakobs Stege är avstängd. Jag har inte kollat varför, men ett provisoriskt rött staket har smällts upp med en gul skylt längst fram. Trappan kanske har rasat? Jag som hade så storslagna planer på att träna där. Nu flyttar jag ju i och för sig om bara några dagar, och jag började planera den här träningen för flera månader sedan utan att något hände, så någon större förlust är det ju inte. Men desto mer mystiskt.