Alcoholiday.

Söndag 29 juli - 07

Solen börjar skymta utanför fönstret. Det sitter en skata i en gren i grannens döende äppelträd. Det luktar stekt ägg i kryptan, lukten av den enda hemlagade maten på hela veckan. Jag dricker kaffe som smakar vatten.
Jag har varit ganska dekadent under min andra semestervecka (som nu lider mot sitt slut). Inte dekadent som att det varit något djävulskt supande eller så. Tog två öl med Olof i tisdags och några fler med Fredrik och Frida dagen därpå. Inget blodigt alls. Men det har blivit sena nätter och sena mornar. Ofta har jag vaknat kring halv ett, ätit frukost till någon film, suttit vid datorn ett par timmar, gett mig ut för att uträtta något ärende, kanske umgåtts med någon, återvänt hem på natten, satt mig vid datorn igen. Och så vidare. Jag har ätit lika dåligt som jag sovit och slängt alla vettiga rutiner i soptunnan. Inte riktigt vad jag trott att semestern skulle bjuda på, men med ett väder så ostadigt som detta finns det inte direkt så många möjligheter till spektakulära sommaräventyr.

I fredags vaknade jag ur min eftermiddagstupplur av att det dundrade utanför. Åska. Fantastiskt. Jag hade en utekväll i Trädgården framför mig, jag skulle träffa A och vi skulle se Mary Onettes, och det kändes faktiskt mysigt med åska. Lite dramatiskt sådär, lite filmiskt. Jag tog på mig jacka och gav mig ut. Det var klibbigt i luften, men åskan drog bort i samma ögonblick som jag öppnade dörren. Kanske var det åsynen av mitt askgrå, påsiga ansikte som skrämde bort den? Heaven knows.
Till Medborgarplatsen tog jag mig i alla fall. Jag väntade inne på McDonalds med en kopp kaffe och ett chokladmuffin. Jag åt upp muffinet, drack upp kaffet, och beräknade sedan att A borde ha kommit fram, så jag skyndade över övergångsstället utan incidenter och mötte upp henne. Vi knallade bort till Carmen, för hon hade aldrig varit där, och blev smått chockerad av de låga ölpriserna. Jag stod för första rundan. Vi satte oss i källaren, och hon visade semesterbilder från Italien på sin digitalkamera. Hade jag haft med mig min hade jag kunnat visa semesterbilder från Karlskoga, men det hade varit lagom spännande. Efter ytterligare varsin öl och en sojakorv tog vi tunnelbanan till Rådhuset. Vi försökte komma till Trädgården före klockan nio, eftersom inträdet då kostar gratis istället för hundra spänn. Det gick inget vidare. Vare sig A eller jag har någon vidare koll på Kungsholmen, så vi irrade mest runt en massa utan att ens veta vilket håll vi skulle gå åt. När vi efter många om och men kom fram var klockan tio över, och jag tvingades något motvilligt fiska upp en hundring ur bakfickan. Surt.

Mary Onettes är inte mitt favoritband, men jag har inget emot dem heller. Sympatiska låtar, sympatiskt sound, men jag har hört det förut. Jag har till och med hört det förut och sagt: ”Jag har hört det förut”.
Så många gånger har jag hört det förut!
Vi hade knappt varit på stället en halvtimme innan de gick på scenen, och det var ganska skönt, för då kunde man ägna resten av kvällen åt att dricka och prata utan avbrott. Det blev faktiskt den allra trevligaste utekvällen på väldigt, väldigt länge. A är så lätt att prata med och vi har väldigt mycket gemensamt. Jag är glad att ha henne som vän igen, och att verkligen veta det, att jag inte upplevs som jobbig om jag hör av mig, att jag inte är påträngande. Det krävdes att hon självmant hörde av sig till mig två gånger för att jag skulle fatta det.
Vi gick till McDonalds en stund innan Trädgården skulle till att stänga. Åt varsin meny och drack kaffe. När jag skulle gå på toaletten höll jag på att få stryk av en galen finne. Han bad att få gå före mig i kön. Jag svarade ingenting, utan gick bara in när det var min tur utan att bry mig om honom. Då började det banka helt vansinnigt på dörren, och han skrek: ”Skynta dig för faaaan!”
När jag öppnade var jag beredd på att kasta mig åt sidan, ifall det skulle komma en knytnäve farande mot mig, men det behövdes inte. Finnen skällde värre än han bet.
--
Jag klarade mig i princip helt undan baksmällan på lördagen. Trött var jag dock, precis som alltid. Kollade på en Zach Braff-film som var helt okej, sov lite till, gjorde en couscoussallad som förmodligen kunde ha varit godare om jag skippat tonfisken. Jag for till Fredrik. Vi drack och lyssnade på musik och snackade. Mycket mer behövs inte. Efter ett tag gav vi oss iväg till någon pub på Östermalm. Jag går aldrig ut där annars, och det här stället var inget höjdarställe, men det blev ändå trevligt, mycket för att Frida och Camilla (ja, i våras kallade jag henne Kirsten, men det var riktigt fånigt av mig) var där. Jag lånade Fredriks vita keps, vek upp kragen på pikéskjortan och lekte huligan. Tack och lov fick jag inte stryk den här kvällen heller.
När stället stängde vid ett knallade vi bort till en annan pub ett par hundra meter bort. Tog en öl till där, men jag började egentligen lessna lite på ölsmaken då. De andra var inne på samma linje, så vi gick och åt falafel istället. Därefter hängde jag på hem till Fredrik och slaggade på hans soffa. Orkade inte med att stå och vänta på tunnelbanan i en halvtimme.
--
Denna dag har varit ett långt, tråkigt och meningslöst töcken. Jag åkte tillbaka till Mälarhöjden vid 10-tiden, åt lite frukost och somnade om. Inget går upp mot den egna sängen efter en natt på en soffa. Jag sov bort några timmar och drönade bort resten av dagen framför datorn. Precis som jag gjort de flesta av semesterns dagar.