Kaosteori.

Jag sov två gånger idag. En gång direkt efter frukost, en gång mellan mellanmålet och kvällsmaten. Vid något av dessa tillfällen drömde jag idén till en roman. Den börjar med en man som sitter på en brygga och tittar ut över en spegelblank sjö. Plötsligt bryts ytan av en fisk som hoppar efter en insekt. Mannen tittar på vågorna som uppstår efter fisken, tills inte ett spår längre syns på ytan. Som om det aldrig skett. Romanen byter sedan perspektiv och följer en mygga som precis lyckats undgå fiskens käftar. Myggan flyger vidare till en sommarstuga, där den sticker ett sovande barn. Barnet är överkänsligt och får en förfärlig klåda, vilket gör att familjen lämnar stugan en dag tidigare än planerat. På vägen hem börjar barnet gråta i bilen, vilket gör att modern för ett ögonblick tittar bort från vägen, och nästan kör på en gammal man... Och så vidare och så vidare. Kaosteori. Till synes slumpartade händelser som hålls samman löst, och som bygger vidare mot något fantastiskt eller fruktansvärt. Det är kanske inte en "bra" idé, men jag vill skriva den. Nu när jag har ångan uppe och orden kommer.

Det har varit en grå söndag med aprilväder. Vaknade till snö, förmiddagen bjöd på tö, eftermiddagen försiktig vårsol och sedan kom kvällen med mer snö igen. Frank och jag var ute en kort stund och kastade boll och provade ett litet segelflygplan jag köpte honom i Farsta igår. Det föll sönder i luften. Det bekom inte Frank nämnvärt, han hittade en grön sten i skogen, "en smaragd", och klättrade i ett träd. Jag lagade kålpudding till kvällsmat. Han åt med god aptit. Sen kom Mikaela och hämtade honom. Det blev tomt, men lugnt. Jag pratade med Anna på Facebook-chatten. Hon är glad att hon träffat mig skriver hon. Jag är snäll och rolig. Hon vill ses när hon är tillbaka i Stockholm igen. Det vill jag också. Men vill också vara mer än snäll och rolig.

Jag vill ha lite drama i mitt liv, men jag vill också ha lycklig musik till mina eftertexter.