I’m a travelling man, yes I am.

Från och med imorgon har jag inte tillgång till Internet längre. Känns befriande. Somliga slösar bort sina liv framför dumburken, jag slösar bort mitt framför datorn. Tycker förvisso att det kan vara mer givande att spendera en kväll framför datorn än framför ”Idol 2099”, man kommunicerar med folk, man lär sig (förhoppningsvis) något. Men det är ändå mer givande i längden att faktiskt umgås med folk (som man gjorde förr i tiden!), läsa böcker, laga god mat och äta den i stillhet, eller se en och annan film.
Jag undrar hur många gånger jag har tuggat på om mina internetvanor? Kanske folk börjar tröttna.

Nu har jag flyttkartonger omkring mig igen. Börjar kunna det här. Böckerna plockas ner från bokhyllorna och ner i lådarna. Sen tar vi skivorna. Först kontrollerar vi så det inte sitter kvar några i cd-spelaren – det är så jobbigt när de halkar omkring där inuti och repas under transporten – sedan lägger vi ner även dessa. Höga staplar i prydliga rader, och det slår aldrig fel, alltid hittar man något man inte lyssnat på på flera år, men som känns så fantastiskt lockande att lyssna på just nu.

När jag fikade med Jenny och Ludde någon gång, för ett bra tag sedan (jullovet kanske?) sa Jenny något om att man aldrig vet säkert var jag bor – jag flyttar så ofta att folk tappar räkningen. Så kan det säkert vara. Det verkar vara något som finns i generna. Hela familjen är något flyktbenägen. Pappa flyttar ungefär en gång om året. Mamma tog nyligen sitt pick och pack och lämnade Norra Bråten för centrala Karlskoga. Och så jag då. Från lägenhet i Karlskoga till studentkorridor i Motala till kollektiv på Lustigkullevägen till Elins lägenhet på Drottninggatan till studentkorridoren igen, till Åsa i Torsås till mamma till Fabriksgatan till Bagarmossen till Mälarhöjden. Det känns som hundra år och hundra flyttar.
Jag hatar att leva bland flyttkartonger.
-----
Och så en underhållande berättelse om Stockholms uteliv.
Igår hade Fredrik och jag planerat att sitta på Debasers uteservering. Det är fortfarande väldigt kyligt ute, men uteserveringen har värmelampor, och det kändes som en schyst grej att kunna sitta utomhus och dricka. Det är väl det man längtar mest efter såhär års?
Tyvärr gick vi bet. Vakterna vägrade släppa in oss, och hävdade att vi var för berusade. Det var helt absurt. Vi hade bara tagit några öl, betydligt mindre än brukligt när man går ut, vi gick rakt, talade rent, tänkte klart, och ändå…
”Tyvärr. Försök igen senare.”
Vakten flinade och ryckte på axlarna.
Vi suckade och försökte göra upp en plan B. Gick till Bacci där det inte var några problem att komma in. Tog en öl, tog en cigg i rökrummet, tog ett glas vatten och gick sedan till Debaser där vi gjorde ett nytt försök. Vakterna skakade på huvudet innan vi ens hunnit säga något.
Galet.
Och jag vet hur det låter. Jag har också suttit på krogen och skrattat åt någon stackare som högröd i ansiktet försökt förklara att han är spiknykter när han i själva verket stinker som en spritfabrik och är både nerspydd och nerpissad. Men vi var – och här kan jag svära på någon närståendes grav – inte ett dugg fullare än de som satt och njöt av värmelamporna på uteserveringen. Jävla Debaser! Fucking little bastards. De var varken värda pengarna eller besväret. Jag svalde min stolthet och gick med på att gå till Skeppsbar, där vi också kom in utan några som helst problem. En annan krake nekades däremot inträde och lommade ner mot vattnet. Han var full, vi var nyktra, men på god väg.
Skeppsbar var, precis som sist, fullt av sorgliga varelser. Vi drack en öl innan vi gav upp. På pin kiv gick vi tillbaka till Debaser och gjorde ett nytt resultatlöst försök att komma in, och åkte sedan till Hötorget och KGB. På vägen såg vi Virtanen stå och röka utanför en restaurang, men lät inte det locka oss.
Att komma in på KGB var ett ännu mindre problem än sist, dock var musiken rätt trist. Sunkig hårdrock istället för 90-talsindie. Surt. En öl blev det i alla fall, och sedan ett glas vatten, eftersom vi vid det här laget hade fått i oss så pass mycket att jag inte skulle ha några som helst invändningar mot att bli stoppad i Debaser-kön. Att köpa fler öl kändes inte aktuellt, så vi gick till McDonalds, käkade varsin meny och åkte sedan hem. En bra kväll, trots allt, och en rejäl krogrunda.

Och nu sitter jag då här, med kartongerna omkring mig, men inte ens halvklar med packandet. Jag lider av svår separationsångest. Från Bagarmossen, från Åsa, från det gångna året, från mitt skitiga sovrum med alla de tassande dammråttorna under sängen, tallen utanför fönstret, sån separationsångest att jag rökt en cigarett, trots att jag egentligen inte alls röker. Kan vara början på något vackert.