Hunting high and low.

Söndag 13 maj - 07

Jag har tillbringat den här lördagen till sängs med en djävulsk huvudvärk som enda sällskap. Invirad i filtar och med ansiktet nerpressat i kudden har jag räknat timmar och inväntat baksmällans död. Försökte mig på att läsa lite på eftermiddagen, men det gick inget vidare. Kunde inte ta till mig något mer innehållsrikt än gamla Wizard-tidningar, allt annat var för krävande för min svullna hjärna. Sent på eftermiddagen blev jag människa igen, och då var jag mer än lite rastlös.

Vadan allt detta då? Jo, det blev ju utgång på fredagen trots allt. Joel hade redan planerat att dra till ”90’s” på kvällen, och eftersom det var dit även jag skulle bestämde vi oss för att göra det till ett gemensamt projekt. Efter jobbet gick jag därför direkt till Systemet vid Liljeholmen, åkte därefter hem, käkade, tog en öl och en dusch – en kall dusch, då varmvattnet såklart bestämt sig för att vara slut – och åkte sedan till Sumpan. Jag hällde i mig mina öl snabbt, och Joel och jag snackade krigsminnen under tiden.

90’s var helt okej, i alla fall till en början. Det fanns tre dansgolv, ett med eurotechno, ett med 90-talshits och ett med gamla indieklassiker. Tillbringade ingen tid alls på dem, förutom när jag försökte förflytta mig mellan de olika delarna av lokalen. Då var man nämligen tvungen att tränga sig genom hit-dansgolvet med Ace Of Base, Rednex och annat kul ringande i öronen. Sprang på Sanna vid något tillfälle, och vi konstaterade att det på något vis kändes som om ens ungdom fick ett erkännande, samtidigt som det naturligtvis känns skrämmande att folk kan bli nostalgiska av ”Bailando”. Den kom väl bara häromåret?

Det började bra, men kvällen gled snart in i den gamla klassiska ”köpa massor av öl och gå runt runt i cirklar i brist på bättre saker att ta sig för”-rutinen. Jag letade efter K, som enligt insiderinformation skulle finnas på plats. På plats fanns hon dessvärre inte alls. Jag letade och letade tills jag var så trött och hungrig att det enda som återstod var att fara hem till kryptan.
--
På lördagskvällen, när jag vaknat till liv igen, tog jag en promenad genom grannskapet. Det luktade sommar, men i luften var det fortfarande kallt som tidig vår. Det är ett märkligt kvarter att leva i det här. Jag känner mig som den fula ankungen. Det är gigantiska villor med trädgårdar fulla av tunga fruktträd och blommande syrener. Segelbåtar glider förbi på vattnet nedanför slänten, man kan se deras master passera mellan äppelträdens grenar. Bilar av dyrare modell står parkerade på garageuppfarterna. Det påminner om de exklusiva villakvarteren nedanför studentkorridoren i Motala där jag brukade gå promenader för många herrans år sedan.
Jag gick till Coop, köpte frukt och gick sedan en omväg hem. Det var en vacker kväll. Kylig men solig. Det luktade rök, förmodligen satt folk och grillade i sina trädgårdar, bakom draperier av grenar och löv. När jag kom hem sjönk jag ner i fåtöljen, åt min frukt och tittade på ”Grave Of The Fireflies” medan solen långsamt sjönk ner i Mälaren.